Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var med en gång då bromsstången sprang av i en
utförsbacke till ett visst obehag för passagerarna.
Några av dem bröto halsen av sig. Och för att lugna
er skall jag nu sjunga en stump för er:
"Vad kan Paula prestera?
Jo, en dog-cart kan hon styra.
Kan hon åstadkomma mera?
Hon kan köra hästar fyra."
Alla skrattade, men Paula gav stalldrängarna en
vink att släppa hästarnas betsel och ordnade
tömmarna i sina händer.
Under det muntra pratet vid avskedet från Dick
hade ingen av gästerna intryck av något annat än en
härlig morgon, utsikterna till en glad dag och en
munter värd som önskade dem lycklig resa. Men
trots det upplivande nöjet att få köra detta eldiga
fyrspann erfor Paula en obestämd melankoli, som
till en del berodde på att Dick ej följt med. Dicks
uppsluppna min hade vållat Graham ett flyktigt
samvetskval och påminnt honom om att han i stället för
att sitta bredvid Paula borde ha suttit på tåget och
styrt kosan bort till en annan ända av världen.
Men munterheten dog bort i Dicks ansikte då han
gjorde helt om och gick in i huset. Klockan var
några minuter över tio då han slutade sin diktamen
och mr Blake reste sig för att gå. Han tvekade och
sade sedan i en ton som om han bedt om ursäkt:
»Ni bad mig, mr Förrest, påminna er om
korrekturen på er bok om korthornsrasen. De telegraferade
en ny påminnelse i går.»
»Det hinner jag inte med själv», svarade Dick. »Vill
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
