Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade, Fawn likaså ett ögonblick därefter. Och nu
visste de att nu blev Mountain Lad oregerlig.
De passade på i en kurva och redo in på en
sido-väg, höllo in sina hästar efter femtio steg och väntade
tills faran var förbi.
»Ännu har han aldrig skadat någon», sade Paula,
då de redo tillbaka.
»Utom då han händelsevis trampade Cowley på
tårna. Han fick, som du minns, ligga till sängs
en månad», påminde han henne, i det han hindrade
Outlaw att göra ett kast åt sidan och därvid råkade
möta den egendomliga blick varmed Paula
betraktade honom.
Det låg en fråga däri, tyckte han sig se, och kärlek
och fruktan — ja, fruktan, eller åtminstone en oro som
gränsade till det pinsamma, men allra mest något
sökande, forskande, frågande. Hennes anmärkning
att han tänkte i statistiska siffror var nog ett uttryck
för henne-s stämmning, tänkte han.
Men han låtsade som om han ingenting sett, och
med’ en intresserad blick på en vägtrumma som de
passerade sade han:
»Sådant slarv! Den skulle ha reparerats för en
månad sedan.»
Lämnande sin dal bakom sig veko de in på en
väg, där de mötte många kärror lastade med
mackadam från stenkrossen som de hörde brumma och gnissla
högre upp.
»Hon behöver mera motion än jag har givit henne»,
anmärkte Dick och tvingade med ett ryck Outlaws
blottade tänder bort från sin hotande närhet till Fawns
bringa.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
