Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– – –
Om Dick haft något skäl att tvivla på sina
misstankar rörande tillståndet i Paulas hjärta, försvann
detta skäl vid Grahams återkomst. Han behövde bara
se på Paula för att få bekräftelse. Hon vaknade med
rosiga kinder, slog ut i blom som våren omkring dem,
hennes glada skratt fick en gladare ton, hon sjöng
med varmare känsla, hon var alltid i extas och drevs
av en ständig iver att ta sig till något. Hon sparade
sig ej, tycktes leva för lösa tyglar, så att Pick till
sist undrade om det var för att hon ej vågade ge
sig tid att tänka.
Han såg henne magra och måste erkänna för sig
själv att det enda resultatet blev att hon var vackrare
än någonsin, fick en nästan förandligad skönhet på
samma gång som hon bibehöll sin naturliga färg och
gratie.
Livet i Stora huset fortfor att löpa gladt, utan
slitningar och skrupler. Dick undrade ibland hur länge
det skulle få fortgå så och ville ej tänka sig en
framtid då det skulle bli annorlunda. Han var säker på
att ingen annan än han själv anade något, visste något.
Men hur länge kunde det räcka? Inte länge, det
var han övertygad om. Paula var inte tillräckligt
skådespelerska. Och om hon än varit en mästarinna i
att dölja små vardagliga oegentligheter, skulle
hennes nya glöd, hennes nya tonfall, ej ha stått i någon
kvinnas makt att dölja.
Han visste att hans asiatiska tjänare voro
underverk av klarsynthet — och diskretion, det måste han
tillägga. Men där funnos ju kvinnor, och kvinnor äro
falska. Till och med för de bästa bland dem skulle
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
