Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, som låtsades fånga upp i den tomma luften
det hon stirrade på så envist.
»Ser du syner?» retades han, då hennes ögon mötte
hans. ;
Hans ögon skrattade, men det låg något i dem
som kom henne att, mot hennes vilja, slå ned sina.
Han visste allt. Nu var hon alldeles säker på att han
visste allt. Det var detta hon hade sett i hans ögon
och som kommit henne att beslöja sina.
Medan han fortfor att tala, räckte hon sig fram
och läppjade på hans halvtömda glas.
Det fick gå hur det vill, tänkte hon, men nog
skulle hon vara med till slutet. Alltsammans var en
galenskap, men det var liv, det var att leva. Så hade
hon aldrig levat förr, och det var det värdt, hur
mycket man än måste betala till sist. Kärlek? Hade
hon verkligen någonsin älskat Dick så som hon nu
kände sig i stånd till att älska? Hade hon under
alla dessa år tagit varm tillgivenhet för kärlek?
Hennes ögon glödde då de vilade på Graham, och hon
erkände att han ryckt henne med sig så som (Dick
aldrig gjort.
Hon var ovan vid så starka spritdrycker, och
hennes hjärta började klappa häftigare, och Dick, som
såg på henne då och då, förstod orsaken till den
ökade glansen i hennes ögon och den varma rodnaden
på hennes kind.
Han talade allt mindre och mindre, och diskussionen
mellan världsvandrarna dog bort emedan de voro så
ense om fakta. Slutligen såg han på sitt ur, sträckte
sig, gäspade och sade:
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
