Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då hon besvarade hälsningen läste han
medlidande i hennes ögon, då de riktades på honom.
Hon var den första utom de själva som visste något.
Det var ju naturligt att hon, en kvinna som var så
mycket tillsammans med Paula i ensamheten, skulle
gissa Paulas hemlighet.
Oh Dears läppar darrade, och hon vred sina
skälvande händer och uppbjöd tydligen hela sin
sinnesstyrka för att få fram några ord.
»Mr Förrest», började hon stapplande, »ni kanske
tycka mig är dum, men mig vilja säga något. Ni
mycket god man. Ni mycket god min gamla mor.
Ni mycket god mig lång lång tid.. .»
Hon tvekade, fuktade sina läppar med tungan, lyfte
sedan tappert sina ögon upp till hans och fortfor:
»Mrs Förrest är visst...»
Men Dicks ansikte blev så avvisande att hon avbröt
sig förvärrad och rodnade, som Dick antog, av
blygsel över den tanke hon varit nära att uttala.
»Mycket vacker tavla som mrs Förrest målar», sade
han för att återge henne kontenansen.
Den kinesiska flickan suckade, och hon fick
samma medlidsamma uttryck i sina ögon då hon länge
betraktade Dicks porträtt.
Hon suckade åter, men Dick förstod det liknöjda
tonfallet i hennes röst då hon svarade: »Ja, mycket
vacker porträtt mrs Förrest göra.» »
Hon såg plötsligt på honom skarpt forskande,
studerade hans ansikte, vände sig sedan mot tavlan och
pekade på ögonen.
»Inte bra», kritiserade hon.
Hennes röst var vass, med en nyans av vrede.
• 328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
