Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alltsammans är lika härligt för henne — stoets
silvergnäggning, fårbjällrorna en kylig morgon, de
vackra Angoragetterna som hela dagen lång garnera
backsluttningarna med silkesbroderier, de purpurröda
lupinerna utmed staketet, de långa torra
gräsvippor-na utmed vägen, de sommarbrända kullarna, gulbruna
som nedhukade lejon — och jag har till och med sett
Lilla damens vällustiga njutning då hon badar sina
armar och hals i det välsignade solskenet.»
»Hon är skönhetens själ», mumlade Leo. »Man
förstår hur män kunna gå i döden för en sådan kvinna
som hon.»
»Och hur män kunna leva för dem och älska dem,
de älskliga varelserna», inföll Terrence. »Hör på, mr
Graham, jag skall tala om en hemlighet för er. Vi
filosofer i madronolunden, vi livets vrakspillror här
i den lugna viken av Dicks frikostighet, äro ett
brödraskap av älskare. Och vårt hjärtas dam är samma en
— Lilla damen. Vi, som kunna prata och drömma bort
våra dagar, och som aldrig skulle röra ett finger för
Gud eller fäderneslandet eller den onde, äro Lilla
damens edsvurna riddare.»
»Vi skulle dö för henne», försäkrade Leo och böjde
långsamt på huvudet.
»Nej, gosse, vi skulle leva för henne och kämpa
för henne; dö är så lätt.»
Ingenting av detta undgick Graham. Gossen
förstod ingenting, men i keltens blå ögon, som tittade
fram under manen av järngrått hår, fanns det tydligen
en klar inblick i situationen.
Mansröster hördes i trappan, och då Martinez och
Dar Hyal kommo ner, sade Terrence:
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
