Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den,oförvitliga Paula var lika kvinnligt svag som hon
själv.
Lottie .Mason var en lång, pikant brunett på
tjugufem år, obestridligt vacker och, efter vad Dick fått
erfara, obestridligt dristig. För icke så länge sedan
hade han efter fina inviter av henne gjort sig skyldig
till en flirt som han ej låtit gå så långt som hon
önskade. Saken hade ej varit allvarsam å hans sida.
Ej heller hade han låtit den bli allvarsam å hennes.
Men flirten hade gått så pass långt att han i kväll
snarare väntade sig se det första tecknet till
misstänksamhet hos henne än hos någon annan av
Wic-kenbergdamerna.
»Ja, visst dansar han utmärkt», hörde Dick Lottie
Mason säga till lilla miss Maxwell, då han en
halvtimme därefter kom fram till dem. »Inte sant, Dick?»
vädjade hon till honom med ett oskyldigt ögonkast,
varunder han visste att hon studerade honom.
»Vem? Ni menar väl Graham?» svarade han i den
naturligaste ton. »Visst gör han det. Tänk om vi
skulle ställa till med dans och låta miss Maxwell se
det? Fastän det finns bara en dam här som kan ge
honom tillfälle att riktigt lägga sin talang i dagen.»
»Paula naturligtvis», sade Lottie.
»Paula naturligtvis. Ni ungspolingar kunna ju inte
valsa. Det har ni aldrig fått lära er.» Lottie skakade
på huvudet. »Ni lärde er kanske litet innan de nya
danserna började», rättade han sig. »Nå, jag skall
sätta Evan och Paula i gång, ni blir min dam, och
jag slår vad om att vi bli de enda paren.»
Då halva valsen gått, sade han: »Låt dem nu dansa
ensamma. Det är en syn för gudar.»
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
