Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag älskar dig», upprepade hon.
»Och Evan?»
»Det är något annat. Det är förfärligt att
nödgas tala så här till dig. Dessutom vet jag inte...
jag kan inte få klarhet över vad som finns i mitt
hjärta.»
»Kärlek? Eller ett kärleksäventyr? Endera måste
det vara.»
Hon skakade på huvudet.
»Kan du inte förstå», frågade hon, »att jag inte
förstår? Ser du, jag är kvinna. Jag har aldrig sått min
vildhavre. Och nu då allt detta har händt, vet
jag-inte hur jag skall uppfatta det. Shaw och de andra
måste ha rätt. Kvinnorna äro rovdjur. Ni båda ä’
högvildt. Jag rår inte för det. Det är ett enda
frågetecken. Jag är en gåta för mig själv. Alla mina
idéer ha slagits omkull av mina handlingar. Jag vill
behålla dig. Jag vill ha Evan. Jag vill ha er båda.
Det är intet kärleksäventyr, tro mig. Och om det vore
så utan att jag vet det — nej, det är det inte, jag
vet att det inte är det.»
»Då är det kärlek.»
»Men jag älskar dig, Rödsky.»
»Och du säger att du älskar honom. Du kan inte
älska oss båda.»
»Jo, det kan jag. Jag gör det. Jag älskar er
båda. — Å, jag är uppriktig. Jag vill vara
uppriktig. Jag måste reda ut detta. Jag trodde att du
skulle hjälpa mig. Det är därför jag kommer till
dig nu. Det måste finnas någon lösning.»
Hon såg bedjande på honom, och han svarade:
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
