Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade överraskat hans gäster föregående kväll.
Det hade bitit sig fast. Nåja, tänkte han, man kan
inte tugga sitt hjärta mellan tänderna utan att det
lämnar spår efter sig.
Han gick ut i sovloggian och såg på Paulas
porträtt. Han vände det mot väggen och satt på sängen
en stund och betraktade tomheten. Sedan vände han
om det igen.
»Stackars lilla barn», mumlade han, »så svårt för dig
att vakna så sent.»
Men medan han fortfor att se på porträttet såg
han henne plötsligt för sig i månskenet, hakande sig
fast vid Graham och pressande sina läppar mot hans.
Dick reste sig hastigt och riste på huvudet för att
skaka bort synen.
Halv tio var hans korrespondens avslutad och
skrivbordet röjt utom några papper som han behövde
under sitt samtal med sina boskaps- och
hästöver-skötare. Han stod vid fönstret och viftade ett leende
farväl till Lute och Ernestine i stora bilen, då
Men-denhall inträdde. Och för honom och sedan för
Manson lyckades Dick under skenbart tillfälligt prat
klargöra några av sina större rasförbättringsplaner.
Då de gått ringde han till Oh Joy och bad denne
visa Graham till Vapenrummet och låta honom välja en
bössa och andra jaktförnödenheter.
Klockan elva visste han icke att Paula hade kommit
uppför den hemliga trappan från biblioteket och stod
bakom bokhyllorna och lyssnade. Hon hade ämnat
komma in, men hejdades av hans röst. Hon hörde
att han talade i telefonen med Hanley om
Buckeye-fördämningen.
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
