Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hängde hastigt upp luren.
Dick tänkte att han nu visste hur en livdömd
människa känner sig som blir benådad i elvte timmen.
Han satt där och tänkte och glömde bort att han inte
hade hängt upp mikrofonen, men så kom Bonbright
in från sekreterarens rum.
»Telefon från mr Bishop», förklarade Bonbright. »En
axel har sprungit. Jag tog mig friheten skicka en
av våra biler för att hämta dem.»
»Och se till vad vårt folk kan göra för att reparera
deras bil», nickade Dick.
Då han blev ensam, steg han upp och sträckte
sig och gick försjunken i tankar ett par slag fram
och tillbaka i rummet.
»Ja, Martinez, min gosse», sade han till tomma
luften, »i eftermiddag går du miste om den finaste
teaterkupp du någonsin har omedvetet blivit lurad på.»
Han ringde upp Paula.
Oh Dear svarade och hämtade genast sin
härskarinna.
»Jag har en liten sång jag vill sjunga för dig, Paula»,
sade han och sjöng sedan den gamla negerpsalmen:
"Var och en, var och en,
varje själ, varje själ
skall bikta fer sig själv."
»Och jag vill att du skall säga mig omigen, fer dig
själv, fer dig själv, vad du sade mig nyss.»
Hon skrattade så muntert att han blev helt upprymd.
»Jag älskar dig, Rödsky», sade hon. »Jag har fått
klarhet över mig själv. Jag skall aldrig äga någon
annan man i världen än dig. Var snäll nu och låt mig
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
