Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att dra sig tillbaka så att hon kunde se från den ene
till den andre.
»Två goda, goda män. Farväl, goda män. Farväl,
Rödsky.»
De väntade, medan doktorn blottade hennes arm
till sticket.
»Vova, vova», kvittrade hon som om hon härmat
en sömnig fågel. »Jag är färdig, doktor. Sträck huden
stram först. Jag tycker inte om att det gör ondt.
Håll mig hårdt, Dick.»
Robinson, som nu fått tillåtelse av Dicks ögon,
stack lätt och hastigt sprutspetsen genom den sträckta
huden.
»Vova, vova, vova sött», mumlade hon sömnigt efter
en stund.
Halvt omedvetet vände hon sig litet åt sidan,
krökte sin fria arm på kudden, lade sitt huvud på den och
kröp ihop med kroppen så som Dick visste att hon
helst ville ha det då hon sov.
Efter en lång stund suckade hon matt och började
dö så lätt att hon var borta innan de visste av det.
Utifrån trängde de i fontänen badande
kanariefåglarnas kvitter in i rummets tystnad, och från fjärran
kom Mountain Lads trumpetande och
Fotherington-prinsessans silverklara gnäggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
