Dans - Davis Dans, ett av de äldsta konstnärliga uttrycksmedlen, anses ha uppstått genom stilisering av spontana rörelser, som utlöstes av gudsåkallande (fruktbarhets- o. krigsdanser, tempelriter) o. underströks av rytmiskt ackompanjemang el. sång. Löst från rituella föreställningar blev dansen underhållning, utförd av yrkesdansare el. som folkdans, samt via renässansens hovdans ett allt vanligare sällskapsnöje. B III Dansant, danskunnig; »med dans», ex: thé dansant. Danska, ett östnord, språk som talas av 4 milj, i Danmark o. några tusen i det tyska Schleswig. D. har haft stort inflytande på norskan o. intar en viktig ställning på Island, Färöarna o. Grönland. Karakteristiskt för d. är bl.a. att den gamla akuta ordtonen ersatts med »stöt». Dansk skalle, stöt med pannan i motståndarens ansikte. Danssjuka, sjukdomar karakteriserade av ofrivilliga ryckiga rörelser. Dante Alighiyri, 1265-1321, ital. diktare, en av det ital. skriftspråkets skapare. Förvisades 1302 av politiska skäl från sin hemstad Florens. Vita nuova skildrar hans kärlek till Beatrice. Den stora diktcykeln Divina Commedia (Den gudomliga komedin, ca 1311-21), ett av världslitteraturens mest berömda verk, speglar medeltidens världsbild i en visionär färd genom helvetet, skärselden o. paradiset. Danton [danståns], Georges Jacques, 1759— 94, fransk revolutionsman, landets främste ledare efter republikens införande 1792. Kom i konflikt med Robespierre o. avrättades. Danzig, po. Gdansk, hamnstad vid Wislas mynning i Östersjön. 272 000 inv. - Tysk hansestad (1224) med ålderdomlig bebyggelse av stort kulturhistoriskt värde. Fri stad under NF 1919, införlivades 1939 med Tyskl., förstördes nästan helt under 2:a världskr. Sedan 1945 under Polen. Dardanyllerna, förr Hellesponten, smalt sund (ca 4 km) mellan Egeiska havet o. Marmarasjön (mellan Europa o. Asien). Strategiskt viktigt. Häftiga strider 1915. Befäst av turkarna. von Dardel. 1. Fritz, 1817-1901, hovman, framstående karikatyrtecknare. - 2. Nils (kallade sig Nils Dardel), 1888-1943, sonson till D.l, målare. Naivistisk stil av mondän typ. Den döende dandyn 1918. Darjus, grek. Dar^ios, persiska kungar. -1. Darius I, d.485 f.Kr., kung 521, rikets nydanare. Bekrigade grekerna. - 2. Darius III, d.33O f.Kr., kung 335. Besegrades av Alexander den store. Dark horse [dak hås], eng., ’mörk häst’, outsider med segerchans. Darmstadt [darmsjtatt], stad i Hessen, s. V-Tyskl. 133 000 inv. Järn- o. kem. industri. Tekn. högsk. Darrockor, rockor med elektriska organ bakom huvudet. Varma hav. B Fiskar V. Darrål, benfisk med elektriskt organ längs stjärten. Bäckar i n. Sydamerika. B Fiskar VI. Dart, gammal benämning på dolk. Dartmoor [da:tmoo], högplatå i Devon-shire, s.v. Engl.; beryktat straffängelse (i Princetown). Darwin [da°in], Charles, 1809-82, eng. naturforskare, utvecklingslärans upphovsman. I Om arternas uppkomst 1859 framlade D. sina epokgörande teorier om arternas föränderlighet, varvid genom naturligt urval de bäst anpassade överlever i kampen för tillvaron. - Darwinism, D:s ut-vecklingslära. Das Ewig-Weibliche [dass evi? vajpli^o], ty., »det evigt kvinnliga» (Goethe i Faust). Dassin [dassän0, Jules, f.1911, fransk-amer. filmregissör. Thrillern Rififi 1955, komedin Aldrig på en söndag 1960. Data, plur. av datum. Äv: fakta, uppgifter. Datamaskiner, elektroniska räknemaskiner, ofta i anslutning till hålkortsteknik för kontorsarbete. Se Matematikmaskiner. Dativ, kasus, betecknar vanl. den åt vilken något gives. Datum, lat., plur. datum el. data, dagangivelse. Se även Data. Datumgräns, meridian över Stilla havet, vid vars passerande österut tiden ställs tillbaka, västerut fram ett dygn. B Tid. Daudet [dådä], Alphonse, 1840-97, fransk förf. Charmfulla berättelser från Provence (Brev från min kvarn 1869, Tartarin från Tarascon 1872), naturalistiska romaner. Daumier [dåmie], Honoré, 1808-79, fransk litograf, målare o. skulptör. Karikatyrens mästare. Dauphin [dåfäns], franske tronföljaren, titel från landskapet Dauphiné i Västalperna, 1349 införlivat med Frankr. David, kung i Israel ca 1015-975 f.Kr. Herdegossen D. slog Goliat, kallades till Saul o. blev kung efter dennes död. Förenade Juda o. Israel, gjorde Jerusalem till huvudstad. Gäller som förf, till Psaltaren. Idealfurste (den väntade Messias skulle vara av D:s ätt). David [davjdd], Jacques Louis, 1748-1825, fransk målare, ledande under revolutionen o. napoleontiden. Nyklassisk stil. Sabin-skornas bortrövande, Madame Récamier. Davidson, Sven, f. 13.7.1928, tennisspelare. Sv. o. utländska mästerskap. Vann tills, med U. Schmidt »dubbeln» i Wimbledon 1958. Davidsstjärna, sexuddig stjärna, judisk religiös symbol; tvångsmärke på judar under nazisttiden. B Symboler. Davis [dej-], Bette, f.1908, amer. film-skådesp., en av filmens främsta. Karaktärsroller, ofta neurotiska. Kvinnan utan nåd 1941. Davis [dej-], Ellabelle, f.1907, amer. negersångerska, sopran. Romanser o. negro spirituals. Davis [dej-], Miles, f.1926, amer. negermusiker, en av efterkrigsjazzens stilbildande trumpetsolister. 146