Dinar - Diskrepans Dinar. 1. Medeltida arab. mynt. - 2. Myntenhet i Jugoslavien. Diné, fr. diner [din?], middag. Dinera, äta middag. Ding an sich [zi$], ty., ting(et) i sig. Kants uttryck för den sanna verkligheten i mots. till fenomenvärlden. Djngo, australisk vildhund. Rödgul, rävlik-nande. Anfaller fårhjordarna. E Rovdjur I. Dinosaurier, annat namn på skräcködlor. Dioclettønus,. Gajus Aurelius Valerius, ca 243-316, rom. kejsare 284-305. Duglig re-gent. Förföljde de kristna. Diod [-åd], elektronrör el. halvledare, som släpper igenom ström i en riktning. Dioden har två elektroder. Diogenes [diå-], d. ca 323 f.Kr., grek, filosof av den kyniska skolan, vars lära om be-hovslöshet han sägs ha drivit så långt att han bodde i en tunna. Dionysos, Bpkkos, lat. Dionysus, Bacchus, i grek. myt. vinets gud, son till Zeus o. Semele. Dionysisk, rusig av livsglädje, hänryckt. Diopter, syftanordning varmed en rät linje kan fixeras o. utefter vilken ett instrument kan inriktas. Ex: kikarsikte. Dioptrj, mått på brytningsförmågan hos en lins. Uttrycks som det inverterade värdet av brännvidden i meter. Dior [diår], Christian, 1905-57, tongivande fransk modeskapare. Diorama, helhetsbild sammanställd av verkliga föremål o. dekorationer. Diorjt, mörk eruptivbergart. Anv. till gravstenar. Dioskyrerna, Kastor o. Polydeukes (rom. Castor o. Pollux), grek, sagohjältar, tvillingsöner till Zeus o. Leda. Diplojd sägs en cell vara, som har dubbel uppsättning av kromosomer. Hos högre växter o. djur alla celler utom könscellerna, som är haploida, dvs. har enkel kromo-somuppsättning. Diplom [-åm], urkund; intyg om genomgångna prov el. vunnet pris. Diplomat], officiellt handhavande av politiska förbindelser med främmande makter. Diplompt, person anställd i diplomatin. Diplomatisk, smidig, skickligt beräknande. Dipyl, system bestående av två elektriska el. magnetiska poler som är lika stora men har motsatta tecken. - Tillämpas i dipolantenn, en radioantenn för korta våglängder t.ex. vid televisionsmottagning. Diptyk, antik skrivtavla med två hopfällbara vaxklädda skivor; tvådelad altartavla. Jfr Triptyk. Dir^ctor inysices, lat., »musikledare», titel för kapellmästaren vid Uppsala univ. Direkt anföring, ordagrant återgivande av tal. Ex: Han sade: »Jag hör.» Mots: indirekt anföring. Ex: Han sade, att han hörde. Direktion, riktning; styrelse, ledning. Direktjv, anvisning, förhållningsorder. Direktoarstilen, fransk stil från 1790-t. (di-rektoriet), tidig empirestil som i möbler, dräkter etc. efterbildade den rom. antiken. Direktor, föreståndare, särsk. vid kyrkliga institutioner o. skolor. Direktprium, styrelse; högsta verkställande organet i Frankr. 1795-99 (epoken kallas direktoriet). Direktrjs, föreståndarinna. Direktör, chefstitel. Verkställande d., förk. VD, den som leder ett bolag under överinseende av styrelsen. Dirigent [-ge- el. -sjy-], anförare för kör, orkester etc. Dirigera, leda, styra; vara d. Dirk, bomdirk, lina el. talja som uppbär den fria aktre ändan av bom till ett bomsegel. Dirt-track [dø:t-träkk], eng., motorcykeltävling på ej doserad jordbana. dis-, lat. förled som ger ord motsatt betydelse. Ex: disharmoni. Dis, luftgrumling med siktnedsättning beroende på mycket små fasta partiklar o./el. vattendroppar, som svävar fritt i luften. Dis, plur. diser, dödsbådande kvinnoväsen i nord. myt. Deras offerfest kallades disa-blot. Disa, hjältinna i sv. folksaga, huvudperson i historiskt skådespel av J. Messenius 1611. Discipel [disjpp-], elev, lärjunge. Discipljn [disi-], ordning, tukt; läroämne, fack. Disciplinbrott, krigsmans lydnadsvägran» Disciplinera, vänja vid disciplin. Disciplinmål. 1. Mål om brott av krigsman. - 2. Ärenden ang. bestraffning av statstjänstemän utan domstolsförfarande. Disciplinär, som rör disciplinen. Disc-jockey [djsk-dsåkki], eng., kåsör som presenterar grammofonskivor i radio. Disharmonj, missljud; brist på överensstämmelse; olust. Disharmonisk, missljudande; orolig, splittrad. Disjunktjv [el. djs-], särskiljande. Ex: d. konjunktion. Diskant, tonomfångets övre del. Jfr Bas. Diskblommor, rörformiga blommor i blomkorgens mitt hos korgblommiga växter. B Blommor IV. Diskbråck, diskprolqps, sjukdomstillstånd i ryggradens kotmellanskivor, »diskarna», varvid det bildas en utbuktning, som kan trycka på en nervrot. Ischiassmärtor orsakas av d. i ländryggen. Diskofjl, samlare av grammofonskivor. Diskontera, belåna växel med avdrag av förskottsränta. Diskontör, person som yrkesmässigt diskonterar växlar. Diskontinuerlig, ej sammanhängande. Diskynto, växelränta. Officiellt diskonto, den räntesats som Riksbanken tillämpar då bankerna belånar växlar hos denna; samtidigt Riksbankens medel att påverka den allmänna räntenivån. Diskordans, bristande överensstämmelse. -Geol.: term som anger att bergartslager ej vilar parallellt på varandra utan bildar vinkel. Diskotek, samling av grammofonskivor. Diskreditera, bringa i vanrykte. Diskrepans, avvikelse, brist på överensstämmelse. 156