Hejduk - Hellström Hyjduk, (enfaldig el. samvetslös) hantlangare. Hykate, i grek. myt. en mån- o. trolldoms-gudinna. Hekatomb [-å-], stort offer; stor mängd. Hekla, verksam vulkan på s. Island. 1 491 m. Senaste utbrott 1947-48. I medeltidssägner häxornas mötesplats, Häcklefjäll. Hektar, förk. ha, ytmått för jord (=100 ar = 10 000 m2 = ca 2 tunnland). Hektisk, hetsig, feberaktig; lungsiktig. Hektograf, enkel apparat för att mångfaldiga skrift. Ca 25 kopior kan tas. Hyktor, trojansk hjälte i Iliaden. Stupade i tvekamp med Akilles. G.m. Andromake. Hel, i nord. myt. dödsriket; även dödsrikets gudinna. Helagsfjället i n.v. Härjedalen. 1 796 m. Helander, Dick, f.23.6.1896, teolog, biskop i Strängnäs stift 1953-54. Avsatt efter dom för anonyma brev o. ärekränkning av medtävlare vid biskopsvalet. Helan och Halvan, sv. namn på amer. film-komikerparet Oliver Hardy (1892-1957) o. Stan Laurel (f.1890). Helbrägdagörelse, troshelbrägdagörelse, botande av sjukdomar med bön, handpålägg-ning, vidrörande av helgonreliker o.d. Helén, Gunnar, f.5.6.1918, litt.historiker o. politiker, fil. dr. AK från 1953 (folkpartiet). Hylena, i grek, saga Zeus’ o. Ledas dotter, känd för sin skönhet (»sköna H.»). Gemål till kung Menelaos av Sparta, Agamem-nons bror. Enleverades av Paris till Troja, vilket orsakade Trojanska kriget. Helgdagar. E föreg. sida. Helgeandsholmen, ö i Norrström i Sthlm med Riksdagshuset o. Riksbanken. Helgeandshus, medeltida vårdanstalt för fattiga o. sjuka. Helgeaner, fribaptister, medl. av samfund bildat på 1870-t. av f.d. baptistpredikanten Helge Åkesson. Ca 1 500 medl. Missionsverksamhet. Helgelseförbundet, frireligiöst missionssäll-skap, bildat 1887 i Närke. Ca 6 000 medl. Helgerån, vanhelgande handling, skändlighet. Helgoland, västtysk ö i Nordsjön utanför Élbes mynning. 0,9 km2. H. består av en brant sandstensklippa som når 58 m o. en flack sandstrand. Ornitologisk o. havsbio-logisk station. Tysk marinbas under världskrigen. Helgon, i katolska kyrkan person som genom sitt liv o. sina gärningar vunnit anseende för helighet; betraktas som förbed-jare hos Gud o. är föremål för omfattande kult (bl.a. kring bilder o. reliker av h.). Jfr Kanonisering. - Reformationen förkastade helgondyrkan. Helgsmål, den tidpunkt då helgen börjar. Helg(s)målsringning, klockringning som tillkännager att helgen är inne. Helgön, även Lillön, ö s. om Ekerön i Mälaren. Boplatser från järn- o. bronsåldern, rika på arkeologiska fynd. Heliga alliansen, opolitiskt förbund på kristlig grund mellan Rysslands, Österrikes o. Preussens monarker 1815, senare biträtt av alla Europas statschefer. Efter Wienkongressen ingicks ett politiskt stor-maktsförbund i H:s anda mellan Ryssl., Österr., Engl. o. Preussen 1815 samt Frankr. 1818, vilket även brukar kallas H. Reaktionär politik. H. försvagades snabbt efter Englands utträde 1822. Heliga stolen, påvestolen, det påvliga ämbetet. Helige Ande, Den H., enl. den kristna tre-enighetsläran den tredje personen i gudomen. Helige fadern, påven. Helikon, berg i ö. Grekl., 1 750 m. I forntiden betraktat som musernas hemvist. Helikopter, flygmaskin med en el. flera horisontella, motordrivna rotorer som bärande organ; snedställning av rotorn ger framdrivande kraft. Startar o. landar vertikalt. E Flyg II. helio-, sol- (grek, förled). Heliocyntrisk, med solen som medelpunkt (om den Kopernikanska världsbilden). Heliogabalus, Elagabalus, 204-222 e.Kr., rom. kejsare 218. Sökte införa den orgiastiska syriska solkulten i Rom. Sades »förena österns o. västerns laster». Mördad vid soldatuppror. Heliograf, astronomisk tub för fotografering av solen. Heliometer, astronomiskt instrument för mätning av mycket små vinklar. Heliopolis, grek. ’solstaden’, fornegypt. stad nära Kairo, bibelns On. Helios, i grek. myt. solguden. Heliotrop [-tråp]. 1. Heliotropium peruvia-num, prydnadsväxt med vaniljdoftande blå blommor. Från v. Sydamerika. B Blommor XI. - 2. Mörkgrön varietet av kvarts, anv. som smycke. Helium, He, grundämne, ädelgas, atomn:r 2, atomvikt 4,003. Förekommer i atmosfären o. i jordgaser. Anv. som fyllning i reklamlysrör (gult ljus) o. ballonger. Hellas, antikens namn på det område som beboddes av hellener, dvs. greker; nu även det inhemska namnet på Grekl. Hellenism, den form av grek, kultur som blomstrade inom Alexander den stores välde med Alexandria som centrum. Heller, Frank, pseud. för Gunnar Serner, 1886-1947, förf., fil. dr. Spirituella äventyrsromaner o. noveller. Herr Collins affärer i London 1914, Storhertigens finanser 1915. Hellesponten, grek, namn på Dardanellerna. Hellqvist, Carl Gustaf, 1851-90, historiemålare. Sten Sture d.y:s död på Mälarens is 1880, Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1882. Hellsing, Lennart, f.5.6.1916, förf. Lyrik, barnböcker, reseskildringar. 1953 g.m. Yvonne Lombard. Hellström, Gunnar, f.6.8.1928, skådesp., filmregissör. Simon Syndaren 1954. 334