Kinda kanal - Kjellgren Kinda kanal, vattenled i Östergötland, mellan Roxen o. Åsunden, byggd 1856-71. Längd 80 km, minsta djup 1,34 m. Kjndergarten [k-], ty., barnträdgård. Kinematograf, äldre namn på dels filmprojektor, dels biograf. Kineserj, efterbildning av kines, stil; pedantiskt formtvång. Kinesiska, ett sino-tibetanskt språk, talat i Kina av över 600 milj. Flera olikartade dialekter. Skrivs med kinesisk skrift där varje tecken representerar ett ord. El Skrift, Språk. Kinesiska muren, försvarsmur i n.ö. Kina, påbörjad på 200-t. f.Kr., om- o. utbyggd under Ming-dynastin. Längd ca 4 000 km, höjd 8 m, övre bredd 5-6 m. E Borg. Kinesiska svalbon, de halvgenomskinliga bon som salanganerna (en grupp tornsvalor) tillverkar av sin saliv. Bortre Indien, Sun-daöarna. Anv. i Kina till soppor. Kinestetisk, som hänför sig till rörelseförnimmelserna. Kinestetiskt sinne, det rörelsesinne som ger besked om lemmarnas läge o. rörelser i förhållande till varandra. Kinetjk, del av mekaniken, behandlar kroppars rörelse som funktion av de på kropparna verkande krafterna. Kinetisk, som avser k. Kinjn, jämte formen kinidin, besk, i större doser (över 1 g) starkt giftig alkaloid, som fås ur barken från olika kinaträd, Cinchpna, hemmahörande i Sydamerika o. odlade i Ostindien. K. är bl.a. febernedsättande o. används vid behandling av en rad infektionssjukdomar, främst malaria. Ingår som bittermedel i t.ex. tonic water, coca-cola m.fl. drycker. Kinna, köping vid Viskan i s.v. Västergötland. 5 600 inv. Textilindustri. Kinnekulle, platåberg i Västergötland, vid Vänerns s.ö. strand, 307 m ö.h., med horisontella lager kalksten, sandsten o. skiffer o. med en kalott av diabas. Yppig växtlighet, lövängar. Kinsey [kjnsi], Alfred Charles, 1894-1956, amer. zoolog, prof. Utgav 1947 Mannens sexuella beteende (»Kinseyrapporten»), en statistisk undersökning baserad på intervjuer. Ett motsvarande arbete om kvinnan 1953. Kipsk [k- el. tj-], urspr. trädgårdspaviljong i österländsk stil; liten byggnad för tid-ningsförsäljning m.m.; telefonkur. Kipling [kjpp-], Rudyard, 1865-1936, eng. förf., f. i Indien. Förhärligade handlingskraften o. det brittiska imperiebyggandet. Nobelpris 1907. Djungelboken (1894-96), en berättelse om gossen Mowglis uppväxt bland vargar. Dikter, noveller, romaner. Kirgjser [k-], ett turkiskt folk i Centralasien, över 1 milj. Muhammedaner. Kirke [k-], lat. Circe, i Odysséen skön o. trollkunnig kvinna, som förvandlade Odysseus’ skeppskamrater till svin. Kiromantj [tji-], konsten att spå i handen. Kiropraktjk [tji-], chiropraktik, läkemetod som bygger på teorin att ryggkotornas läge har betydelse som sjukdomsorsak. Kiroprqktor, kiropraktiker, utövare av k., »kotknackare». Kirskål, Aegoppdium podagrpria, max. 1 m hög flockblommig ört med djupt treflikiga blad o. vita blommor. Upp till Värmland samt Ångermanland. Ofta trädgårdsogräs. El Blommor IV. Kiruna [kj-], stad (1948) i n. Lappland. 13 181 km2, 26 800 inv. Sv:s nordligaste o. till arealen största stad. Har växt upp kring det numera helt statsägda Kiiruna-vaara malmfält. Geofysiskt observatorium. Arméns jägarskola. Kirurgj, den gren av medicinen, som sysslar med sjukdomars behandling genom ingrepp med instrument. Kirurg, läkare som utövar kirurgi. Kisel, Si (lat. silicium), atomn:r 14, atomvikt 28,09. Ett icke-metalliskt grundämne, som ingår med mer än 25 % i jordskorpan (endast syre är vanligare). Ren kisel är i allmänhet brun el. svart. Kisel-dioxid, SiO2, förekommer i naturen som kvarts. Kiselsyrans salter kallas silikat. Natriumsilikat, Na2SiO3, vattenglas, används bl.a. som bindemedel o. för konservering av ägg. Kiselkarbid, SiC, är mycket hårt o. används som slipmedel. Kiselsten, genom nötning (av vatten) rund-slipad flint- el. kvartssten. Kjsmet [k-; även -met], turk., ’den lott som är bestämd för varje människa’, muham-medanismens ödesbegrepp. Kitchener [kjttsjina], Horatio Herbert, 1850-1916, earl K. of Khartoum (1914), britt, fältmarskalk, överbefälhavare i egypt. armén 1892-99 (krossade mahdistupproret 1898), sedan i boerkriget. Krigsminister 1914. Kithara, kitara, forngrek. stränginstrument av lyratyp med minst sju strängar. Apol-lons attribut. El Musikinstrument I. Kitjn, kolhydratliknande kvävehaltigt ämne i skalet hos kräftdjur, insekter m.fl. Kiton [kit§.n], chiton, forngrek. klädesplagg av linne el. ylle, för både män o. kvinnor. Motsv. romarnas tunika. Kitsch, ty., strunt, smörja. Kitt, degartad, plastisk massa av krita o. olja e.d., anv. som bindemedel. Kittelflickare, person som reparerar kittlar. Kivi [k-], en grupp små strutsfåglar med gråbruna hårlika fjädrar o. lång näbb. Storlek som tamhöns. Nya Zeelands skogar. Fridlysta. El Fåglar II, IX. Kivi [kjvvi], Aleksis, eg. Stenvall, 1834-72, finl. förf., finskspr. Med den humoristiska folklivsskildringen Sju bröder 1870 skapade K. ett finskt nationalepos. Även dramatik. Kivik, kommun i s.ö. Skåne, 4 800 inv., med Kiviksgraven, ett bronsåldersröse med stenristningar. I K. ligger samhället K. där Kiviks marknad årligen hålls. Kjellgren, Josef, 1907-48, förf., en av de Fem unga 1929. Arbetarskildringar. Människor kring en bro 1935, sjöromanen Smaragden 1939. 431