Ordonnans - Orkester ORIENTERINGS LÖPNING Svenska mästare 1935 A. Kjellström, Stigfinnarna 1936 R. Andersson, Enskede 1937 A. Lindholm, Svärdsjö 1938 B. Dalmo, KFUM, Västerås 1939 G. Wåhlberg, Sågmyra 1940 E. Blomberg, Alf ta 1941 O. Oldæus, Hellas 1942 A. Östh, Alf ta . 1943 V. Wikstrand, Ärsunda 1944 S. Hedenström, Hellas 1945 O. Nilsson, Södertälje IF 1946 E. Vemdal, I 5, Östersund 1947 S. Davidsson, Ill, Växjö 1948 G. Hallsten, I 5, Östersund 1949 R. Johansson, Grane, Munkfors 1950 H. Johansson, Bredared 1951 R. Borg, Gripen, Lilla Edet 1952 H. Andersson, Järlåsa 1953 H. Wiklund, Bergvik 1954 N. Lange, Katrineholms AIK 1955 T. Lindström, Lingbo 1956 H. Nilsson, Skellefteå OK 1957 N. Bergström, Fryken 1958 S. Dahlberg, OK Kullingshof, Vårgårda 1959 P. Carlson, Mullsjö 1960 P. Carlson, Mullsjö SM i nattorientering 1955 S. Andersson, Ulricehamn 1956 L. Gustafsson, Skogsvandrama, Kallinge 1957* S. Andersson, Ulricehamn 1958 L. Öberg, Arboga 1959 S. Bengtsson,. Lilla Edet 1960 B. Carlsson, Åmål tidskrift, gr. 1892 av Karl Wåhlin, utg. i Sthlm, urspr. organ för nittiotalisterna. Förmedlar nord, kulturutbyte. Ordonnans [-am(g)s], militär med uppgift att förmedla order o. rapporter mellan chefer. Ordonnansofficer, adjutant hos prins. Oread, i grek. myt. bergnymf. Oredligt förfarande, vilseledande som skadar annan men till skillnad från bedrägeri ej bereder gärningsmannen vinst (Strafflagen kap. 21:7). Oregon [årrigan], förk. Ore., Oreg., delstat (1859) i n.v. USA, vid Stilla havet. 1,8 milj, inv. Fiske, skogsbruk. Huvudstad Salem. Oryra, tala vitt o. brett, »predika». Orystes, i grek, saga Agamemnons son o. hämnare, Klytaimestras mördare; huvudperson i Aiskylos’ trilogi Orestien. Qrfeus [-fevs], Orpheus, i grek. myt. en gudabenådad sångare. Befriade genom sin sång sin döda hustru Eurydike från underjorden men förlorade henne på färden därifrån. Motiv bl.a. i opera av Gluck. Orff, Carl, f. 1895, tysk komp. Har strävat efter förnyelse o. förenkling av operaformen. Den »sceniska kantaten» Carmina burana 1937, operan Antigone 1949. För undervisning Orff-Schulwerk 1929-33. Orficism, orfism, religiös rörelse i det gamla Grekl., enl. myten gr. av Orfeus. Skapelsemyt som vill förklara människans dubbel natur, ser som människans uppgift att genom reningar o. askes befria själen från materiens fängelse. Organ, verktyg; röst; språkrör; kroppsdel med vissa bestämda funktioner. Organisation, ordnande, planläggning o. utförande; inrättning; sammanslutning. Organisqtor, organisatör, person som organiserar. Adj: organisatorisk. Verb: organisera. Orgynisk, levande, som hör till djur- el. växtriket; som har inre sammanhang. Organiska föreningar, kemiska föreningar som innehåller kol. Organisk kemi, kolföreningarnas kemi. Jfr Oorganisk kemi. Organism, levande väsen, djur el. växt. Organist, orgelspelare; kyrkomusiker med examen från Musikhögskolan. Orgasm, sexuell utlösning, vällustens höjdpunkt under samlaget. Orgel, det till format o. tonomfång största musikinstrumentet. Tonen bildas genom inblåsning av komprimerad luft i pipverket. B Musikinstrument I. Orgelpunkt, i basen uthållen ton, över vilken övriga stämmor rör sig fritt. Orgiastisk, vilt uppsluppen, extatisk. Qrgie [-gie], forngrek. extatisk fest, särsk. i Dionysoskulten; utsvävning, vilt dryckeslag. Oriental, österlänning. Orientalisk, österländsk. Orientalist, forskare i Orientens kultur. Oriynten, österlandet. Mots: Occidenten. Främre O., länderna kring ö. Medelhavet. Bortre O., ö. o. s.ö. Asien. Orientera, inrikta efter väderstrecken; göra förtrogen med; utöva orientering. Orientering, tävling med hjälp av karta o. kompass i okänd terräng, vanl. till fots el. på skidor (även med fordon). Från ca 1900 militär idrott i Sv. o. Norge, nu civil storsport särsk. i Norden. Orienterings-löpningar dels individuellt, dels i lag. 12 Orjgenes, ca 182-ca 254, kyrkolärare i Alexandria, senare bosatt i Palestina. Sökte förena kristna o. nyplatonska tankegångar. Original, något ursprungligt, äkta; förebild, grundtext; särpräglad person. Originalitet, egenhet, ursprunglighet. Originell, självständigt skapande; egenartad. Orjgo, lat., ’ursprung’, skärningspunkten mellan axlarna i ett koordinatsystem; äv: medelpunkten i en cirkel. Orinoco [-åkå], flod i n. Sydamerika. 2 400 km. Bildar urskogsklätt delta i Venezuela. Bifurkation till Rio Negro, en biflod till Amazonfloden. Orjon. 1. I grek, saga olika gestalter, bl.a. en till stjärnbild förvandlad jägare. - 2. Stjärnbild med bl.a. stjärnorna Betelgeuze, Bellatrix o. Rigel samt i mitten Orions bälte (tre stjärnor). Orkyn, vindstyrka över 12 Beaufort (mer än 33 m/sek.). Orkyster, större ensemble av instrumen- 622