S, off. förk. för signalregemente. s, förk. för sekund; socialdemokrat(isk). s., förk. för eng. shilling(s). SA, förk. för Sturmabteilung, ‘stormavdel-ning’, nazitysk kamporganisation 1922-34. S.A., förk. för fr. société anonyme, aktiebolag. S/A, förk. för ital. societå anonima, aktiebolag. SAAB, Svenska Aeroplan AB, Linköping, gr. 1937, tillverkar militära flygplan samt bilar av märket SAAB. Fabriker i Linköping, Trollhättan o. Jönköping. Verkst. dir. Tryggve Holm. Saar [zar], biflod till Mosel, s. V-Tyskl. 246 km. - Saarområdet, ty. Saarland el. Die Saar, landsdel kring S. 2567 km2, 1 milj. inv. Kolgruvor. Järnindustri. Huvudstad Saarbrücken, 131000 inv. Efter 2;a världskr. var S. autonomt i union med Frankr.; delstat i V-Tyskl. 1957. Saarinen [sar-], Eliel, 1873-1950, finl. arkitekt, prof:s namn 1919, från 1923 verksam i USA. Nationalromantisk stil, senare mer funktionalistisk. Järnvägsstationen i Helsingfors (1914). Saba, Seba, folk o. rike i Arabien, nämnt i GT i berättelserna om drottningen av Saba o. kung Salomo (1 Kon. 10, 2 Krön. 9). Sabadill, Schoenocqulon officinale, central-amer. lökväxt vars frön används i medel mot löss, sabadillättika, lusättika. 0 Medicinalväxter I. Sabbat, judarnas vilodag (lördagen), »den sjunde dagen», då Gud enl. bibeln vilade efter skapelsen. Firas hos de kristna på söndagen o. inom islam på fredagen. Sabbatsår, viloår. Urspr. (3 Mos. 24) vart 7:e år, då åkerjorden skulle vila. Sabel, urspr. orientaliskt hugg- o. stickvapen med krökt klinga. Används numera av polisen, som paradvapen inom armén o. som tävlingsvapen. B Fäktning. SABENA, förk. för Société anonyme beige d'exploitation de la navigation aérienne, ett belg. flygbolag. Sabjner, fornitaliskt folk nära Rom, underkuvat av romarna ca 290 f.Kr. Sagan om sabinskornas bortrövande av Romulus o. hans romare var ett omtyckt motiv i renässans- o. barockkonsten. Sabotage [-asj], avsiktlig skadegörelse, bl.a. vid arbetskonflikt o. under krig; krångel, förhalande o.d. för att skada. Verb: sabotera. Sabotör, person som utför s. SAC, Sveriges arbetares centralorganisation, syndikalistisk fackföreningsorganisa-tion, gr. 1910. Sachaljn, bergig ö i n.ö. Asien, från 1945 helt tillhörig Sovj. 75400 km2, ca 850000 inv. Skogsbruk, fiske, kol, olja. Sachs [zakks], Hans, 1494-1576, tysk folklig förf., mästersångare, skomakare i Nürnberg. Även skådespel. Huvudperson i Wagners opera Mästersångarna i Nürnberg. Sachsare [sakks-], saxare. 1. Germ. folkstam från nuv. Holstein, som på 400-t. jämte anglerna deltog i Britanniens erövring. - 2. Inv. i Sachsen. Sachsen [zakks-], före 1918 kungarike o. preussisk provins, därefter delstat i Tyskl. o. 1946-52 i Ö-Tyskl., nu uppdelat i distrikt. Huvudstad Dresden. Sachsen-Coburg-Gotha [-kåbork-gåta], her-tigdöme i s. mell. Tyskl. före 1918, då hertig Karl Edvard, prinsessan Sibyllas far, abdikerade. - Ätten S. erhöll Belgiens krona 1831, Storbritanniens 1901 (se Windsor). Sackarjder, detsamma som sockerarter. Sackarjn-, o-bensoesyrasulf(on)imid, ersättningsmedel för socker, 500 ggr sötare än rörsocker. Saknar näringsvärde. SACO, Sveriges akademikers centralorganisation, gr. 1947, samarbetsorgan för den akademiskt utbildade arbetskraftens yrkes-förbund. Sacré-Cæur [-kör], fr., ‘heliga hjärtat’, Jesu heliga hjärta som föremål för kult i katolska kyrkan. Även kyrka på Mont-martre i Paris (byggd 1875-1914). Sacril^gium, lat., kränkning av det heliga, vanhelgande, helgerån. Sadducéer, parti inom senjudendomen, fariséernas motståndare, särsk. i fråga om tolkningen av Mose lag. Sadel. 1. Sits för ryttare, ridsadel. - 2. Bakre ryggstycket på slaktdjur som får, ren, rådjur m.fl. B Styckning. Sadelnäsa, intryckt näsrygg. Sadelplats, bästa åskådarplats på kapplöp-ningsbana. Sadism, sexuell avvikelse med behov att plåga andra för att erfara sexuell lustkänsla. Namnet efter den franske förf. markis de Sade (1740-1814). Även onaturlig grymhet. Sædén, Erik, f. 3.9.1924, operasångare 712