T, off. förk. för trängregemente. Taberg, berg i n. Småland. 343 m. Innehåller fattig järnmalm med något titan o. vanadin. Malmen har med några avbrott brutits sedan medeltiden (i dagbrott). Tabernakel. 1. Israeliternas tälthelgedom under ökenvandringen. - 2. Skyddstak över altare, helgonbild el. hostian. - 3. Frikyrkokapell. Table d’höte [tabbdåt], fr., restaurangmåltid till bestämt pris o. med begränsat val av rätter. Mots: å la carte. Tablett. 1. Dos av pulverformigt läkemedel sammanpressat i rund el. oval form; (uppfriskande) pastill. - 2. Liten duk, tallriksunderlägg. Tablå (av fr. tableaü), ’tavla’. - 1. överskådlig, tabellartad framställning. - 2. Av ridåfall markerad del av akt i teaterstycke. - 3. Scenisk framställning av en målning, en episod e.d., utförd av orörliga o. stumma aktörer, »levande tavla» (fr. tableau vivant). - 4. Tablå!, utrop inför en pinsam överraskning. Tabor, kalkstensberg i n.ö. Israel. 562 m. Enl. en tradition platsen för Kristi förklaring. Tabu [el. -by], ett urspr. polynesiskt ord med betydelsen: förbjudet el. bör undvikas (om vissa föremål el. personer); jfr Noanamn. Allmänt om beteenden el. uttryckssätt som strider mot rådande religiösa el. sociala konventioner. Tabula rasa, lat., eg. ’skrivtavla med utplånad skrift’, oskrivet blad. Filos.: själens innehållslösa tillstånd före de första sinnesintrycken. Tabulator. 1. På skrivmaskin anordning varmed vagnen automatiskt kan inställas i sidled (för skrivning i kolumner). - 2. Inom hålkortstekniken maskiner som summerar o. utskriver hålkortsdata. Taburett. 1. Stol utan ryggstöd. B Möbler. - 2. Statsrådsämbete. Tachism [-sjjsm], av fr. tache, ’fläck’, nonfigurativ riktning inom måleriet, som arbetar med slumpvis anbragta färgfläckar. Uppstod i USA efter 2:a världskr. Tacitus, Publius Cornelius, ca 55-120 e.Kr., rom. historieskrivare o. ämbetsman, konsul 97. Knapp, mästerlig stilkonst. Annales behandlar den rom. kejsartidens historia, Germania ger en översikt över germanstammarna. Tacka. 1. Gjutet metallstycke avsett att bearbetas vidare. - 2. Hona av får. Tackjärn, i masugn framställt järn med hög kolhalt (3-5%), göts förr i tackor, förs nu ofta i flytande form till stålugn för färsk-ning. B Järn. Tackling. 1. Tacklage [-asj], till ett fartygs master (ev. även dess rår o. övriga rund-hult samt segel) hörande wire, kätting o. tågvirke. - 2. I bollspel angrepp på motspelare »kropp mot kropp» för att beröva honom bollen. Tadzjikistan, Tadzjikiska sovjetrepubliken, förk. TadzjSSR, delrepublik i s. Sovj. 142600 km2, 2 milj. inv. Bergland (Pa-mir). Vete, korn o. bomull. Boskapsskötsel. Brunkol, olja. Tadzjikerna, ett iranskt folkslag, är muhammedaner. Huvudstad Stalinabad, 220000 inv. Taffel. 1. Större festbord; måltid vid förnäm persons bord. - 2. Typ av piano. B Musikinstrument II. - 3. Se Taffelland. Taffelberget, eng. Table Mountain, platåberg i Sydafrika strax s. om Kapstaden. 1082 m. Taffelland, taf(f)el, område uppbyggt av vågräta, sedimentära bergarter. Tafs, tråd med vilken fiskekroken fästs vid reven. Taft, tämligen stelt, frasande siden vävt i tvåskaft. Tagel, håren i hästens man o. svans. Anv. som stoppningsmaterial. Tag^tes, korgblommiga örter från Sydamerika o. s. Nordamerika. Flera arter odlas i Sv. som prydnadsväxter under namnen sammetsblomma, sammetsros. Rödbruna el. gula blommor i juni-sept. med stärk, ofta frän doft. B Blommor XI. Tagghudingar, en grupp ryggradslösa havsdjur med i regel femstråligt radiärsymmetrisk kropp. Hud med kalkskivor o. ofta med taggar. Förflyttar sig med sug-fötter som manövreras genom tryckförändringar i ett rörsystem med vatten, det s.k. vattenkärlsystemet. Förekommer i alla hav o. omfattar sjöstjärnor, ormstjärnor, sjöborrar, hårstjärnor o. sjögurkor. B Taggsvampar, Hydnaceae, hattsvampar med de sporbildande organen sittande på taggar, vårtor el. tandade lister, vanl. på hattens undersida. Allmän på hösten är fjällig taggsvamp, Hydnum imbricatum, um-brabrun, o. blek taggsvamp, H. reppndum, 836