Diné - Diskretionär Diné, fr. diner [dine], (fest)middag. Dinera, äta middag. Ding an sich, ty., ting(et) i sig, Kants uttryck för den sanna verkligheten i mots. till fenomenvärlden. Dingo, australisk vildhund. Rödgul, rävliknande. Anfaller fårhjordarna. E Rovdjur I. Dinoflagellat. E Plankton, Urdjur. Dinosaurier, annat namn på skräcködlor. Diocletianus, Gajus Aurelius Valerius, ca 243-316, rom. kejsare 284-305. Duglig regent. Förföljde de kristna. Diod, likriktande elektronrör el. halvledare. E Elektronrör. Dipgenes, d. ca 323 f.Kr., grek, filosof av den kyniska skolan, vars lära om behovslöshet han sägs ha drivit så långt att han bodde i en tunna. Dioik, detsamma som tvåbyggare. Diomedes. 1. Grek, sagokung som matade sina hästar med människokött. D. dödades av Herak-les o. hästarna bortfördes (ett av hans 12 storverk). - 2. Kung i Argos, grek, hjälte i Trojanska kriget. Dionysos, Bgkchos, lat. Dionysus, Bacchus, i grek. myt. vinets gud, son till Zeus o. Semele. Dionysisk, rusig, hänryckt. Dippter, syftanordning varmed en rät linje kan fixeras o. utefter vilken ett instrument kan inriktas. Dioptri, mått på brytningsförmågan hos en lins. Uttrycks som det inverterade värdet av bränn vidden i meter. Dior [diår], Christian, 1905-57, tongivande fransk modeskapare. Diorama, helhetsbild sammanställd av verkliga föremål o. dekorationer. Diorit, mörk eruptivbergart. Dioskurerna, Kgstor o. Polydeukes (rom. Cgstor o. Pgllux), grek, sagohjältar, tvillingsöner till Zeus o. Leda. Diploid sägs en cell vara, som har dubbel uppsättning av kromosomer. Hos högre växter o. djur alla celler utom könscellerna, som är haploi-da, dvs. har enkel kromosomuppsättning. Diplokocker. E Bakterier. Diplpm, intyg om genomgångna prov el. vunnet pris; medeltida offentlig skrivelse. Diplomati, officiellt handhavande av politiska förbindelser med främmande makter. Diplomat, person anställd i diplomatin. Diplomatisk, smidig, skickligt beräknande. Dipol. 1. System bestående av två elektriska el. magnetiska poler som är lika stora men har motsatta tecken. - Tillämpas i dipolantenn, en radioantenn för korta våglängder t.ex. vid televi-sionsmottagning. - 2. Kem: en molekyl som p.g.a. ojämn laddningsfördelning har en positiv o. en negativ ände. Dipsomani, periodsupning. Diptyk, antik skrivtavla med två hopfällbara vax-klädda skivor; tvådelad altartavla. Jfr Triptyk. Dir^c, Paul Adrien Maurice, f. 1902, eng. fysiker. Har lämnat viktiga bidrag till kvantmekanikens utveckling; förutsade positronens existens. Nobelpris 1933 (tills, med E. Schrödinger). Director musices, titel på föreståndaren för musikinstitutionen vid Uppsala resp. Lunds univ. Direkt anföring, ordagrant återgivande av tal. Ex: Han sade: »Jag hör.» Mots: indirekt anföring. Ex: Han sade, att han hörde. Direktion, styrelse, ledning; riktning. Direktiv, anvisning, förhållningsorder. Direktmetod, språkundervisning där eleverna undervisas på det främmande språket utan hjälp av modersmålet. Direktoarstilen, fransk stil från 1790-t. (direkto-riet), tidig empirestil som i möbler, dräkter etc. efterbildade den rom. antiken. E Frisyr. Direktor, föreståndare, särsk. vid kyrkliga institutioner o. skolor. Direktprium, styrelse; högsta verkställande organet i Frankr. 1795-99, direktoriet. Direktris, föreståndarinna. Direktör, chefstitel. Verkställande d., förk. VD, den som leder ett bolag under överinseende av styrelsen. Dirigent, anförare för kör, orkester etc. Dirigera, leda, styra; vara d. Dirk, bomdirk, lina el. tal ja som uppbär den fria aktre änden av bom till ett bomsegel. E Segling I. Dis-, lat. förled som ger grundordet motsatt betydelse. Ex: disharmoni. Dis, luftgrumling med siktnedsättning beroende på mycket små fasta partiklar o./el. vattendroppar, som svävar fritt i luften. Dis, plur. diser, dödsbådande kvinnoväsen i nord, myt. med offerfest kallad disablot. Disa, hjältinna i sv. folksaga, huvudperson i historiskt skådespel av J. Messenius 1611. Discipel [disipp-], elev, lärjunge. Disciplin [disi-], ordning, tukt; läroämne, fack. Disciplinbrott, krigsmans lydnadsvägran. Disciplinera, vänja vid disciplin (ordning). Disciplinmål, mål om brott av krigsman. Disciplinär, som rör disciplinen (ordningen). Disc-jockey, eng., kåsör som presenterar grammofonskivor i radio el. på diskotek. Disharmoni, missljud; brist på överensstämmelse; olust. Disharmonisk, missljudande; orolig, splittrad. Disjunktiv [el. dis-], särskiljande. Ex: d. konjunktion. Diska, detsamma som diskvalificera. Diskant, tonomfångets övre del. Jfr Bas. Diskblommor, rörformiga blommor i blomkorgens mitt hos korgblommiga växter. E Blommor IV. Diskbråck, diskprolaps, sjukdomstillstånd i ryggradens kotmellanskivor, »diskarna», varvid det bildas en utbuktning, som kan trycka på en nervrot. Diskofil, samlare av grammofonskivor. Diskontera', belåna växel med avdrag av ränta till förfallodagen. Diskontör, person som yrkesmässigt diskonterar växlar. Diskonto, växelränta. Officiellt diskonto, den räntesats som Riksbanken tillämpar då bankerna belånar växlar hos denna; samtidigt Riksbankens medel att påverka den allmänna räntenivån. Diskordans, bristande överensstämmelse. Diskotek. 1. Samling av grammofonskivor. - 2. Danslokal med grammofonmusik. Diskreditera, bringa i vanrykte. Diskrepans, avvikelse, brist på överensstämmelse. Diskret, taktfull, förtegen, utan att väcka uppmärksamhet. Diskretion, takt, tystlåtenhet. Diskretionär, godtycklig, obunden av bestämmelser. Ex: d. prövningsrätt. 148