Oldenburg, Karl XIII:s gemål. Dagboksanteckningar, utg. 1902-42 (9 bd). Hefajstos, i grek. myt. eldens o. smideskonstens gud (rom. motsv. Vulcanus), g.m. Afrodite. Hegel, Friedrich, 1770-1831, tysk filosof. Kärnan i H:s filos, system är den dialektiska metoden, enl. vilken idén (även naturen o. samhället) utvecklas från en tes till dess antites o. vidare till en (högre) syntes av dem båda. Fick avgörande betydelse för det sociala o. politiska tänkandet under 1800-t., bl.a. hos Karl Marx. Hegemoni, herravälde (stats) ledarställning. Heiberg, Johan Ludvig, 1791-1860, dansk förf, o. teaterkritiker. Sångspelet Elverhöj 1828, Danmarks nationalskådespel. Heidegger [haj-], Martin, f. 1889, tysk filosof. H:s existentialfilosofi har givit impulser åt den franska existentialismen. Heidelberg, stad i V-Tyskl. 126 000 inv. Tysklands äldsta univ., gr. 1386. Ruin av Pfalzgre-varnas slott. von Heidenstam, Verner, 1859-1940, förf., Sv. akad. 1912, nobelpris 1916. Inledde 90-talets skönhetsdyrkan o. opposition mot naturalismen med diktsaml. Vallfart och vandringsår 1888 o. romanen Hans Alienus 1892. Varm patriotism i prosaverk om sv. historia: Karolinerna 1897-98, Eolkungaträdet 1905-07. Lyrisk höjdpunkt med Nya dikter 1915. Från 1925 bosatt på Övralid. Heifetz [haj-], Jascha, f. 1901, amer. violinvirtuos av rysk härkomst. Heimdal(l). 1. I nord. myt. väktare av bron Bifrost (regnbågen). - 2. Heimdal, konservativ studentförening i Uppsala. Heimer, se Kraka. Heimskringla, isl., 'jordens krets’, benämning på Snorre Sturlassons Konungasagor efter begynnelseorden i verket. Hein, Piet, f. 1905, pseud. Kumbel Kumbell, dansk tecknare, skald o. arkitekt. Känd genom sina gruk, illustrerade kortdikter med udd. Heine [haj-], Heinrich, 1797-1856, tysk förf, av judisk härkomst. Liberal åskådning. Romantiskironisk, ofta kvickt satiriserande stil, mycket efterbildad. Lyrik: kärleksdikterna Sångernas bok (Buch der Lieder) 1827, satiren Tyskland, en vintersaga 1844. Kåserier: Harz-resan 1826. Heine [haj-], Th. Th. (Thomas Theodor), 1867-1948, tysk tecknare. Satirer över tysk kälk-borgerlighet i den av honom 1896 grundade radikala skämttidningen Simplicissimus. Heinesen, William, f. 1900, färöisk förf., skriver på danska. Romaner o. noveller om livet på Färöarna, t.ex. Det goda hoppet 1964. Heisenberg [hajzanbärk], Werner, f. 1901, tysk atomfysiker, nobelpris 1932. En av grundläggarna av den moderna kvantmekaniken (1925). Hejare, hammare som lyfts av maskinkraft o. får falla fritt mellan gejder. Anv. bl.a. på pålkranar. Hejduk, medhjälpare, hantlangare. Hekate, i grek. myt. en mån- o. trolldoms-gudinna. Hekatomb, stort offer; stor mängd. Hekla, verksam vulkan på s. Island. 1 491 m. Senaste utbrott 1947-48. I medeltidssägner häxornas mötesplats, Häcklefjäll. Hektar, förk. ha, ytmått för jord (=100 ar = 10 000 m2=ca 2 tunnland). Hektisk, hetsig, feberaktig. Hekto-, hundra (ggr enheten) (grek, förled). Hefaistos - Helikopter Hektografering, typ av textduplicering. Hektor, lat. Hector, trojansk hjälte i Iliaden. Stupade i tvekamp med Akilles. G.m. Andromake. Hel, i nord. myt. dödsriket; även dödsrikets gudinna. Helander, Dick, f. 1896, teolog, prof., biskop i Strängnäs 1953-54. Åtalades 1953 för att ha utsänt anonyma brev med ärekränkande innehåll till präster i Strängnäs stift i samband med biskopsvalet o. dömdes till avsättning. Resning i målet resulterade 1964 i att H. befanns skyldig, men tillerkändes lön o. pension som biskop för den tid han varit avsatt. Helan och Halvan, sv. namn på amer. filmkomi-kerparet Oliver Hardy (1892-1957) o. Stan Laurel (1890-1965). Helbrägdagörelse, troshelbrägdagörelse, botande av sjukdomar med bön, handpåläggning, vidrörande av helgonreliker o.d. Helén, Gunnar, f. 1918, litt.historiker o. politiker (fp), fil. dr, AK 1953-66, landshövding i Kronobergs län 1965-70. Folkpartiledare från 1969. Helena, i grek, saga Zeus’ o. Ledas dotter, känd för sin skönhet (»sköna H.»), g.m. kung Menelaos av Sparta. Enleverades av Paris till Troja, vilket orsakade Trojanska kriget. Helgdagar. ID Helgeandsholmen, ö i Norrström i Sthlm med gamla Riksdagshuset o. Riksbanken. Helgeandshus, medeltida vårdanstalt för fattiga o. sjuka. Helgeaner, detsamma som fribaptister. Helgeflundra, detsamma som hälleflundra. Helgelseförbundet, frikyrkligt missionssällskap, bildat 1887 i Närke. Helgerån, vanhelgande handling, skändlighet. Helgoland, västtysk ö i Nordsjön utanför Elbes mynning. 0,6 km2, 2 000 inv. H. är en brant sandstensklippa, 58 m hög. Sandbank utanför H. berömd badplats. Biologisk forskningsstation. Helgon, i katolska kyrkan person som genom sitt liv o. sina gärningar vunnit anseende för helighet; betraktas som förbedjare hos Gud o. är föremål för omfattande kult (bl.a. kring bilder o. reliker av h.). Reformationen förkastade helgondyrkan. Jfr Kanonisering. Helgsmål, den tidpunkt då helgen börjar. Helg(s)målsringning, klockringning som tillkännager att helgen är inne. Helgö, även Lillön, ö s. om Ekerön i Mälaren. Boplatser från 200-900 e.Kr. rika på arkeologiska fynd. Helichrysum. E Blommor X. Heliga alliansen, opolitiskt förbund på kristlig grund mellan Rysslands, Österrikes o. Preussens monarker 1815, senare biträtt av alla Europas statschefer. Efter Wienkongressen ingicks ett politiskt stqrmaktsförbund i H:s anda mellan Ryssl., Österr., Engl. o. Preussen 1815 samt. Frankr. 1818, vilket även brukar kallas H. Heliga stolen, påvestolen, det påvliga ämbetet. Heliga tre konungar, se Vise männen. Helige Ande, Den H., enl. den kristna treenig-hetsläran den tredje personen i gudomen. Helikon, berg i ö. Grekl., 1 750 m. I forntiden betraktat som musernas hemvist. Helikopter, flygplan med en el. flera horisontella, motordrivna rotorer som bärande organ. Startar o. landar vertikalt. E Flyg I. 315