Krokan - Kronbrud akad. i Oslo 1946, dess dir. 1955. Monumentalmålningar bl.a. i Oslo rådhus. Krokan, större bakverk av utspritsad mandelmassa. Krokett, avlång bulle av stuvning på t.ex. kött; panerad o. flottyrkokt. Kroki, fr. croquis, skiss, övningsteckning efter levande modell. Krokodildjur, en grupp kräldjur med långsträckt kropp o. stjärt. Kroppen är täckt av hornplåtar. Lägger ägg. Sjöar o. floder. Alla världsdelar utom Europa. Rovdjur. Hit hör krokodiler, alligatorer, gavialer o. kajmaner. E Kräldjur. Krokodiler, en grupp krokodildjur. Nilkrokodilen är nu utrotad i Egypten men förekommer i övriga Afrika o. på Madagaskar. Den kan bli 6 m lång. Störst är delta- el. listkrokodilen i s.ö. Asien, max. 10 m. E Kräldjur. Krokodiltårar, falska tårar, hycklad sorg. Krokus, vårkrokus, vårsaffran, Crpcus vernus, blå- el. vitblommande, o. gulkrokus, gulsaffran, C. luteus, gulblommande örter bland svärdslilje-växterna med knölstam o. trattformig blomma. Våren. Trädgårdar, parker. Se även Saffran. Krollsplint, vegetabiliskt tagel av dvärgpalmens bladfibrer. Anv. till stoppning i möbler, madrasser m.m. Krom [-å-], Cr, grundämne, en mycket hård, silverglänsande metall. Angrips inte av luften o. används därför till förkromning av järnföremål. Ingår i den sega o. hårda legeringen kromnickel-stål o. i rostfritt stål. Många kromföreningar är färgämnen. Kromatid. E Ärftlighet. KRISTENDOMEN Kristendomens utbredning omkring år 325, 600, 950 (efter islams framträngande genom det arabiska väldets utbredning) och 1150. Den streckade linjen utmärker gränsen mellan de romersk-katolska och grekisk-ortodoxa kyrkornas områden. Kromatik, fullständigandet av diatoniska ton-stegsföljder genom infogande av halvtonstegen. En kromqtisk skala består endast av halvtoner o. omfattar tolv toner. Kromatografi, analysmetod att skilja ämnen med hjälp av deras olika adsorption på ett adsorp-tionsmedel, t.ex. pappers- o. gaskromatografi. Kromo-, färg- (grek, förled). Kromosfären, skikt i solens atmosfär närmast ovanför fotosfären. Kromospmer, bandlika bildningar som framträder i cellkärnan under celldelningen. De är bärare av generna, de ärftliga anlagen. E Cell, Ärftlighet. Krona. 1. Rund huvudprydnad av ädel metall, tecken på hög värdighet. Även liktydigt med kungarike. E. - 2. Inre bladkransen i dubbelt blomhylle. E Blommor I. - 3. Myntenhet i vissa länder, i Sv. införd 1873. Kronan, Kunglig Majestät och Kronan, benämning på staten, särsk. som ägare till mark el. annan rättighet. Kronblad, se Blommor. Kronborg, kungl. slott vid Helsingör, Danm., uppfört 1574-85, om- o. tillbyggt av Kristian IV. Hamletföreställningar. Kronbrud, brud som vid vigseln är jungfru o. därför enl. sed får bära brudkrona. 425