Typ - Tysk-romerska riket TYSKLAND ■ Tyska kungar och kejsare Karolingiska ätten Karl den store 768-814 Ludvig den fromme 814-840 Ludvig den tyske 843-876 Ludvig III, den yngre 876-882 Karl III, den tjocke 876-887 Arnulf av Kärnten 887-899 Ludvig barnet 899-911 Konrad 1 av Franken 911-918 Sachsiska ätten Henrik I Fågelfängaren 919-936 Otto I, den store 936-973 Otto II 973-983 Otto III 983-1002 Henrik II, den helige 1002-1024 Frankiska ätten Konrad II 1024-1039 Henrik III 1039-1056 Henrik IV 1056-1105 Henrik V 1106-1125 Lothar av Supplingburg 1125-1137 Hohenstaufiska ätten Konrad III 1138-1152 Fredrik I Barbarossa 1152-1190 Henrik VI 1189-1197 Filip av Schwaben 1198-1208 Otto IV 1208-1214 Fredrik II 1212-1250 Konrad IV (1237) 1250-1254 Typ. 1. Urbild, förebild; representant för en viss grupps egenskaper. - 2. En sammanfattning av en viss grupps kännetecken; slag, sort. - 3. I metall gjuten bokstav, trycktyp. Typograf, yrkestitel för sättare, tryckare m.fl. inom den grafiska industrin. Typografi, läran om bokstavsformerna (trycktyperna) o. deras användning inom trycktekniken. De bildar olika huvudgrupper, typkaraktärer, inom vilka finns skilda typsnitt. Äldst bland karaktärerna är den gotiska, första gången anv. av Gutenberg ca 1450 (med tre mer el. mindre »brutna» typsnitt: textura, schwabach o. fraktur). Medievalantikva, från ca 1470, Italien, (bl.a. garamond) har avrundade stapelavslutningar, s.k. schatteringar, liksom även ny-antikvan, 1700-t:s slut (bl.a. bodoni). Egyptienne, med tjocka grundstreck o. kraftiga schatteringar, tillhör 1800-t. liksom den jämntjocka grotesken, som saknar schatteringar (bl.a. futura). Andra karaktärer är skrivstil, skönskrift o. fantasityper. De olika typsnitten förfogar över en el. flera typsorter (bl.a. kursiv, mager o. fet) o. inom sorterna finns skilda typgrader, såsom cicero (12 punkter) o. petit (8 p.), varvid 1 punkt=0,3759 mm. Tyr, i nord. myt. en segergud, trol. huvudgud före Oden. Tyrann, i antikens Grekl. benämning på enväldig härskare. Senare beteckn. för en grym o. diktatorisk regent. Tyranni, tyrannvälde; godtyckligt förtryck. Tyrannisera, förtrycka. Adj: tyrannisk. Tyrannfåglar, en artrik grupp tättingar, främst i Sydamerika. Goda flygare. Hit hör även kotingorna. E Fåglar VII. Tyrannosaurus, se Skräcködlor. Tyratron, jonrör, elektronrör av triodtyp med samma funktion som tyristor (se d.o.). Tyrén, Arne, f. 1928, sångare (bas); vid Operan i Sthlm från 1956. Tyristor, styrbar halvledarlikriktare som endast släpper fram de delar av en växelström som ligger över en inställd gränsspänning. Genom att variera gränsspänningen kan man t.ex. steglöst ändra lampors belysningsstyrka el. varvtalet på en motor. Tyrolen [-rå-]. - 1. Alpland i v. Österr. och n.ö. Italien. Berömt turistcentrum. Kom 1363 till Habsburg o. Österr., delades 1919 mellan Österr. o. Italien. - 2. Provins i Österr., Nordtyrolen o. Osttyrolen. Huvudort Innsbruck. - 3. Område i den ital. regionen Trentino-Alto-Adige, Syd-tyrolen. I norr en tysktalande befolkningsgrupp på ca 220 000, varför områdets italienisering vållat upprepad irritation i de österr.-ital. förbindelserna. Tyroxin, se Sköldkörtel. Tyrus, Tyros, nu Sur, ort i Libanon. T. var redan på 1100-t. f.Kr. en betydande fenicisk handels- o. sjöfartsstad. Intogs av Alexander den store 332 f.Kr. Tyska, västgermanskt språk som talas av ca 105 milj, i Tyskl. o. Österr., i större delen av Schweiz o. i mindre delar av Luxemburg, Belgien o. Frankr. I norra Tyskl. talas lågtyska el. plattyska, i södra Tyskl. högtyska dialekter. Schwyzerdütsch el. schwyztütsch är gemensam beteckn. för de högtyska dialekter som talas i Schweiz. Tyskan har mer än de andra germanska språken bevarat den gamla formrikedomen i ordböjningen. Tyska orden, andlig riddarorden, instiftad 1191 under korstågen. T. genomförde kristnandet av Preussen o. Balticum o. upprättade där den s.k. Ordensstaten. På 1400-1500-t. förlorades större delen av T:s område till bl.a. Polen o. Sv. (Estland). T. fortlevde i Tyskl. till 1809. Tyskland, efter 2:a världskr. delat i Väst- resp. Östtyskland (se dessa ord). Ul K Tysk-romerska riket, benämning på det centraleuropeiska kejsarrike som räknade sitt ursprung 811 Det stora interregnum 1254-1273 Rudolf I av Habsburg 1273-1291 Adolf av Nassau 1291-1298 Albrekt I 1298-1308 Henrik VII av Luxemburg 1308-1313 Ludvig IV av Bayern 1314-1347 Fredrik III, den sköne 1314-1330 Karl IV 1346-1378 Wenzel 1378-1400 Rupprecht av Pfalz 1400-1410 Sigmund 1411-1437 Huset Hahshurg Albrekt II 1438-1439 Fredrik III 1440-1493 Maximilian I 1493-1519 Karl V 1519-1556 Ferdinand I 1556-1564 Maximilian II 1564-1576 Rudolf II 1576-1612 Matthias 1612-1619 Ferdinand II 1619-1637 Ferdinand III 1637-1657 Leopold I 1658-1705 Josef I 1705-1711 Karl VI 1711-1740 Huset Habsburg-Lothringen Frans I 1745-1765 Josef II 1765-1790 Leopold II 1790-1792 Frans II 1792-1806 Huset Hohenzollern Vilhelm I 1871-1888 Fredrik III 1888 Vilhelm II 1888-1918 Presidenter och regeringschefer (Presidenter o. deras ämbetstid i kursiv stil) Ebert, F. 1919-25 Scheidemann, P. 1919 Bauer, G. 1919-20 Müller, H. 1920 Fehrenbach, K. 1920-21 Wirth, J. 1921-22 Cuno, W. 1922-23 Stresemann, G. 1923 Marx, W. 1923-25 Hindenburg, P. 1925-34 Luther H. 1925-26 Marx, W. 1926-28 Müller, H. 1928-30 Brüning, H. 1930-32 v. Papen, F. 1932 v. Schleicher, K. 1932-33 Hitler, A. 1933-34 Hitler. A. (»Führer und Reichskanzler») 1934-45