SOLEN Solen är ett glödande gasklot, till 82% bestående av väte och till 17% av helium. Tryck, täthet och temperatur ökar mot centrum, där förutsättningar skapas för vätets omvandling till helium. Kärnprocesserna alstrar energi i form av ljus och värme. Den synliga delen av solen kallas fotosfaren. Utanför den breder koronan ut sig. och mellan dessa båda lager finns ytterligare ett skikt, kromosfaren. Ibland slungas enorma gasflammor ut i koronan, s.k. protuberanser (t.h.). Solfläckarna är förbundna med lokala magnetfält i fotosfären och syns mörkare på grund av att de har ca 1 000° lägre temperatur än den omgivande gasmassan. Kurvan nedan bygger pä antalet observerade solfläckar (solfläckstal) under åren 1850-1950. En regelbunden variation kan påvisas, den 11-åriga solfläckscykeln. Protuberans (med jorden insatt i samma skala) 1850 1900 1950