Ek-Ekosystem Ek, Quercus, en grupp bokväxter med ca 300 arter i Europa, Asien o. Nordamerika. Träd el. buskar med skrovlig bark o. parflikiga blad. Sambyggare. Frukterna kallas ekollon. Två arter i Sv.: skogsek, Q. robur, o. bergek, Q. petraea. Max. 30 m, äldsta exemplar ca 1000 år. Hårt o. fast virke. Nordgräns längs Dalälven. Ständigt grön är steneken, Q. ilex, från Medelhavsländerna. Se även Kork. B Träd I, II. Ek. 1. Anders, 1916-79, skådesp. (Gbgs stadsteater, Dramaten, Sthlms stadsteater). Karaktärsroller. Även film. - 2. Niklas, f. 1944, son till E.l o. Birgit Cullberg, dansör, vid Cullbergbaletten från 1967, vid Ballet du XXe Siècle, Bryssel 1972-75. - 3. Mats, f. 1945, bror till E.2, koreograf o. regissör, först verksam inom teater, sedan 1973 inom Cullbergbaletten. Debut som koreograf 1976. St. Göran och draken 1976, Soweto 1977, Bernardas hus 1978. Ekarté, fr. écarté, kortspel för två personer som spelas utan korten 2-6. Ekberg, Anita, f. 1931, »Fröken Sverige» 1951, fotomodell, filmstjärna. Det ljuva livet 1960, Boccaccio 70 1962. Ekberg, Einar, 1905-61, sångare (baryton) inom pingströrelsen. Ekbock, svart skalbagge, vår största långhorning (3-5 cm). Bara på Öland, fridlyst. E Insekter II. Ekborg, Lars, 1926-69, skådesp. Även film o. revy. Ekeberg, Birger, 1880-1968, jurist, prof, vid Sthlms högsk., justitieminister 1920-21 o. 23-24, president i Svea hovrätt 31-46; riksmarskalk 47-59; Sv. akad. 1945. Ekeby, herrgård i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Förebild: Rottneros. Ekelund, Vilhelm, 1880-1949, förf. Lyrik (mästerlig fri vers), efter 1909 endast prosa i form av essäer o. aforismer. Heroisk livssyn påverkad av antiken. Ypperlig stil. Antikt ideal 1909, Metron 1918. Ekelöf, Gunnar, 1907-68, skald, en av den moderna sv. lyrikens främsta, djärvt experimenterande. Sv. akad. 1958. Sent på jorden 1932, En Mölnaelegi 1960. Även prosa, konst- o. litt.kritik. Eken, slangord för Stockholm. EKG, förk. för elektrokardiogram. Ekinus. E Stilar I. Ekipage, finare vagn dragen av hästar; häst med ryttare. Ekipering, utstyrsel, beklädnad. Ekipera, utrusta med kläder. Ekivok, tvetydig, oanständig. Eklampsi, krampanfall i samband med havandeskap el. förlossning. Eklatant, uppenbar, påfallande, tydlig. Eklatera, tillkännage (förlovning). Eklqtt, offentlig (om förlovning). Eklektiker, tänkare, konstnär e.d. som upptar element från olika håll utan att ge dem personlig prägel. Eklektisk, efterbildande olika mönster. Eklekticism, eklektisk åskådning el. konst. Ekliptikan, den storcirkel på himlen som utgör solens skenbara årliga bana. Den lutar ca 23,5° mot himmelsekvatorn. Eklog, herdedikt, idyll. Eklund, Ernst, 1882-1971, skådesp., teaterchef. G.m. Alice Eklund, f. Uddgren, 1896-1983, skådesp. Båda var charmfulla komediaktörer. Eklund, Hans, f. 1927, tonsättare. Symfonier, instrumentalkonserter, stråkkvartetter m.m. Eklund, Johan Alfred, 1863-1945, biskop i Karlstad 1907-38, en av ungkyrkorörelsens ledare. Fädernas kyrka (Sv. ps. 169). Eklut, ekbarksextrakt som används vid garvning. Gå igenom ekluten, bli härdad. Eklärera, festligt upplysa. Eklöf, Ejnar, 1886-1954, komp. Sånger i nord, romantisk stil. Morgon 1917. Ekman. 1. Gösta, 1890-1938, skådesp., teaterchef. Karaktärsskådesp., även utsökt komediaktör. - 2. Hans (Hasse), f. 1915, son till E.l, teater- o. filmregissör, skådesp. Flicka och hyacinter 1950, Jazzgossen 1958. - 3. Gösta, f. 1939, son till E.2, skådesp.; filmer för AB Svenska Ord, bl.a. Äppelkriget 1971, Släpp fångarne loss, det är vår 1975, Picassos äventyr 1978. Även revyer o. TV. Ekman, Carl Gustaf, 1872-1945, politiker (frisinnad), statsminister 1926-28, 30-32. Avgick efter samröre med Ivar Kreuger. Ekman, Kerstin, f. 1933, förf., Sv. akad. 1978. Började med deckare, bl.a. De tre små mästarna 1961, därefter alltmer sociologiskt förankrade kvinnoromaner, bl.a. Häxringarna 1974, Springkällan 1976, En stad av ljus 1983. Eko. 1. I grek. myt. en bergnymf. - 2. Ljudets upprepning genom reflexion mot ett avlägset föremål. Ekofisk-fältet, den första större oljefyndigheten på den norska delen av kontinentalsockeln, påträffad 1969 ca 300 km s.v. om Stavanger. Ekolodning, mätning av havsdjup genom bestämning av den tid det tar för en ljudsignal att nå bottnen o. återvända. Ekologi, läran om de levande organismerna o. deras miljö. Ett ekosystem består av 1) lämpliga kemiska föreningar, 2) producenter (vanl. gröna växter), 3) konsumenter (mestadels djur inkl, människan), 4) organismer som bryter ner döda växter o. djur (främst bakterier o. svampar). Ekon, lic., ekonomie licentiat, titel för den som avlagt den tidigare ekonomie licenciatexamen. Ekon, dr, ekonomie doktor, har disputerat för doktorsgraden eller avlagt doktorsexamen. Ekonometri, statistisk mätmetod inom nationalekonomin. Ekonomi, hushållning; affärsställning. Ekonomisk, som rör ekonomi; sparsam. Ekonomibyggnad, till jordbruk hörande hus som inte är bostadshus; uthus. Ekonomidepartementet, se Finansdepartementet. Ekonomiser [-majser], av eng., ’sparare’, förvärmare av t.ex. matarvattnet till ångpannor. Ekonomisk förening, företagsform med minst 5 medl. (delägare) i syfte att främja deras ekon, intressen, t.ex. konsument- o. producentföreningar. Öppen för nya medl. utan att behöva ombildas (till skillnad från bolag). Skall registreras hos länsstyrelse. Ekorrbär, spiron, Maiqnthemum bifplium, ca 15 cm hög liljeväxt, små vita blommor, röda bär. Skogsmark. Allmän i hela Sv. E Blommor V. Ekorre, trädklättrande gnagare med yvig svans. Rödbrun sommarpäls. Den gråaktiga vinterpälsen är ett eftersökt pälsverk, gråverk. E Gnagare. Ekosystem, se Ekologi. 172