Forskarlen - Fosfor FORNMINNEN • Viktigare fornminnen i Sverige Äldre stenålder, ca 10000-ca 3000 f.Kr. Skelettfynd från Bäckaskog i Skåne o. Stångenäs i Bohuslän med jaktredskap av ben o. sten. Boplatserna Segebro (vid Malmö) o. Sandarna (i Gbg). Yngre stenålder, ca 3000-ca 1500 f.Kr. Bonde- o. åkerbrukskultur: vråkulturen i Södermanland med avtryck av sädeskorn i ler-skärvor. Stenkammargravar: dösar, gånggrifter (t.ex. Karleby i Västergötland), hällkistor med stenredskap. Båtyxkultur: stridsyxor, enmans-gravar. Träskby vid Dags mosse i Östergötland. Hällmålningar från Norrland, t.ex. Nämforsen i Ångermanland. Bronsålder, ca 1500-ca 400 f.Kr. Gravhögar med både brända o. obrända döda. Lugnarohögen i Halland med skeppssättning. Kuströsen. Hågahögen i Uppland: bronssvärd med guldbeslag. Yllemantel från mosse i Gerum i Västergötland. Offerfynd i mossar, t.ex. bronslurar från Öland o. Skåne. Hällristningar i Tanum i Bohuslän. Kiviksgraven i Skåne med ristade hällar i kistan. Förromersk järnålder, ca 400 f.Kr. till 50 e.Kr. Brandgravar med ofta hopböjda vapen på Öland o. Gotland. Romersk järnålder, 50 e.Kr. till ca 400 e.Kr. Gravfält med romerska importföremål t.ex. i Västergötland, Östergötland o. Uppland. Bronsurna från Fycklinge i Västmanland med latinsk inskrift. Kylverstenen på Gotland med äldre runor. Folkvandringstid, ca 400-ca 550. Fornborgar bl.a. Gråborg o. Ismantorp på Öland. Järnåldersbyn Vallhagar med husgrunder o. grav-rösenopå Gotland. Guldskatter, bl.a. halskragarna från Ålleberg o. Möne i Västergötland. Offerplatsen vid Skedemosse på Öland. Uppsala högar med offerplats med hednatempel. Helgö vid Ekerö i Mälaren, handelsplats med rika fynd, bl.a. brons-buddha från Indien. Äldre runskrift, t.ex. Möjbro-stenen i Uppland. Vendeltid, ca 550-ca 800. Båtgravarna från Vendel i Uppland: rika krigar- o. köpmansgravar med dyrbara hästmunderingar. Liknande bl.a. i Valsgärde i samma landskap. Bildstenar på Gotland. Vikingatid, ca 800-ca 1050. Bulverket i Tingstäde på Gotland, pålbyggnad o. försvarsverk. Birka, handelsstad på Björkö i Mälaren med rester av stadsområde o. fyndrika gravfält. Fynd av silverskatter från skilda platser. Vindflöjel från Söderala kyrka i Hälsingland (skeppsflöjel). Runstenar. S:t Pers o. S:t Olovs kyrkor i Sigtuna, stenbyggnader från 1000-t. Forskarlen, se Näcken. Forskarutbildning, se Universitet. Forss, Harald, f. 1911, lyriker. Modernistisk poesi i romantisk ton. Jag är nyansernas älskare 1943, Arpeggio 1956. Även självbiografisk prosa, bl.a. Krumelurer i Skomakarstan 1978. Forssell, Lars, f. 1928, förf., Sv. akad. 1971. Lyrik: Narren 1952, En kärleksdikt 1960. Även visor. Skådespel: Kröningen 1956, Söndagspromenaden 1963, Borgaren och Marx 1970, Värdshuset Haren och Vråken 1978. Forsslund, Karl-Erik, 1872-1941, förf., rektor vid Brunnsviks folkhögsk. 1907-12. Prisade lantlivet. Storgården 1920, Med Dalälven från källorna till havet 1918-39. Forsythia, en grupp olivväxter, buskar med gula blommor på bar kvist. Kina, Albanien. Odlas i Sv. B Träd IV. Fort, sluten mindre befastningsanläggning. Fort-de France, se Martinique. Forte, ital., musikterm: starkt. Fortissimo, mycket kraftigt. Fortifikation, befästning, befästningskonst. Fortifikationen, före 1936 en militär ingenjörkår i sv. armén, i dag en kår inom armén bestående av regements- o. kompaniofficerare. Fortifikations-förvaltningen, ämbetsverk under försvarsdep. inrättat 1948. Fort Lamy, se Tchad. Fortplantning hos växter och djur kan vara könlös (hos växter kallad vegetativ förökning) el. könlig. Könlös f. sker genom en delning, knoppning el. avsnöming av det ursprungliga individet till två eller flera nya, alla med identiska arvsanlag. Vid könlig f. sker genom befruktningen en sammansmältning av haploida könsceller, varefter ur de befruktade äggcellerna diploida dotterorganismer uppkommer; detta möjliggör nykombination av de ärftliga anlagen. -Människans fortplantning. Hos kvinnan avlossas vid mitten av varje menstruationsperiod en kvinnlig könscell, ett ägg, från äggstockarna, där äggcellerna utvecklas. Ägget uppfångas i äggledaren o. förs genom denna till livmodern, vars slemhinna vuxit till i tjocklek o. blivit rikligt blodfylld för att ta emot det befruktade ägget. Sker ingen befruktning fortsätter ägget ut o. slemhinnan avstöts vid nästa menstruation. - Hos mannen bildas manliga könsceller, sädesceller, spermier, kontinuerligt o. i stort antal i testiklama, vilkas utförsgång mynnar i övre delen av urinröret. Sammanförandet av ägg o. sädescell sker vid samlaget, då den ans vällda manslemmen, penis, införs i slidan o. en uttömning av spermier sker. Genom egen rörelseförmåga tar sig dessa fram till ägget som befruktas med den förstkommande sädescellen. Fortran, förk. för eng. Formula Translator, programmeringsspråk för datorer. Fortuna, i rom. myt. lyckans o. ödets gudinna. Avbildas ofta stående på ett hjul. Forum, plur. fora, lat. - 1. Öppen plats el. torg i rom. rikets städer, stadens centrum. - 2. Domstol behörig att uppta visst mål, behörig instans, »rätt forum». Även: plats där något skall framföras el. beslutas. Forum romanum, lat., 'romerska torget’, torget i antikens Rom, anlagt på 500-t. f.Kr. De bevarade ruinerna av de många offentliga byggnaderna kring F. är från Caesars o. Augustus’ tid. Forward, eng., ’ framåt’, anfallsspelare bl.a. i fotboll. Fosfat, fosforsyrornas salter o. estrar. Fosfor, P, grundämne. Förekommer i tre allotropa modifikationer. Vit(gul) f, giftig, lättantändlig o. lyser i mörker (luminiscens), övergår vid ca 300° till den icke giftiga, beständiga formen röd f, som ingår i plånet på tändsticksaskar. Svart f., metallisk f., bildar svarta kristaller, ej giftig. Fosformineral är bl.a. fosforit o. apatit. F. bildar med syre olika fosforsyror, vilkas salter kallas fosfat. 242