6-7 Vågrörelser. 6 Vågformen förflyttar sig, inte vattenpartiklama. Dessa beskriver, liksom metarens flöte, en vertikal cirkel (a-c) och återkommer till utgångspunkten. 7 Om det blåser utmed kusten viker vagorna av in mot stranden, ty de bromsas i sin strandnära ände mot botten. 8-11 Tidvatten. 8 Dragningskraften från månen (a) gör att havsytans nivå växlar två gånger per dygn. Haven närmast månen attraheras mest; här råder därför högvatten (b). På motsatta sidan (c) överväger jordens centrifugalkraft och även här uppstår högvatten. Områdena d och e har samtidigt lågvatten. Fyllda pilar =jordens centrifugalkraft, ofyllda månens dragningskraft. I 9 Även solen attraherar i viss mån haven. När krafterna från sol och måne bildar rät vinkel motverkar de varandra och tidvattnet blir lägre än normalt, nipflod. a. jorden, b. solen, c. månen. 10 Springflod är ett extra kraftigt tidvatten som uppstår när dragningskrafterna samverkar (vid ny-och fullmåne). 11 Tidvattnet till havs är nästan omärkligt, men när det trängs ihop mellan landmassor ökar höjdskillnaden kraftigt (pilen). På haven kretsar tidvattnet moturs kring centra utan höjdskillnad, amfidromiska punkter. Nordsjöns tidvattenssystem har tre sådana centra (a) som delvis utjämnar varandra - en av orsakerna till svenska västkustens obetydliga tidvatten. 323