K LAV G-klav F-klav (violin-, diskantklav) (basklav) INTERVALL NOTVÄRDEN TONARTER NOTSKRIFT Pianoklaviaturen (överst) bygger på tonerna i den diatoniska skalan: c, d, e, f, g, a, h, (c). Dessa s.k. stamtoner, som har vita tangenter, förändras kromatiskt, dvs. höjs eller sänks ett halvt tonsteg, när man slår ned tangenten närmast till höger eller vänster. Dur och moll: Durklangen är ljus o. får sin karaktär av den stora tersen, t.ex. c-e, medan mollklangen, som låter mörk, präglas av den lilla tersen, t.ex. c-ess. Klaven är ett tecken i notsystemet som anger tonhöjds-innebörden för en viss linje (g, f eller c) o. därmed för hela systemet. Bilderna visar hur olika klaver förändrar placeringen av ettstrukna c (Ci). Intervall kallas avståndet mellan två toner som klingar samtidigt eller efter varandra. Notvärden. Noten visar bl.a. tonens längd: helnot, halvnot etc. Ett notvärdes längd i tid räknat beror på grundtempot. En not med punkt efter (punkterad not) förlängs med halva sitt värde. Tonarterna har namn efter grundtonen i tillhörande dur-och mollskalor och anges genom förtecken i början av notraden. När en stamton höjs (markeras med # ) ändrar den namn från c till ciss, d till diss osv. När stamtonen sänks ( b ) ändrar den namn från d till dess, e till ess osv. Tecknet t| är återställningstecken. 563