Orestes-Orientera rsju ka ORDNAR Några kända utländska ordnar (K = krigsdekoration) Instiftad Belgien Leopoldsorden 1832 Danmark Dannebrogsorden 1671 Elefantorden 1693 Finland Frihetskorsets orden (K) 1918, 1940 Finlands vita ros 1919 Frankrike Hederslegionen (även K) 1802 Island Isländska falkorden 1921 Nederländerna Nederländska lejonorden 1815 Oranien-Nassauorden 1892 Norge S:t Olavs orden 1847 Polen Polonia restituta 1921 Portugal Kristusorden 1318 Sovjetunionen Röda fanans orden (även K) 1924 Leninorden 1930 Röda stjärnans orden (även K) 1930 Gyllene stjärnan för Sovjetunionens hjälte (även K) 1939 Storbritannien o. Irland Strumpebandsorden 1348 Tistelorden 1687 Bathorden 1725 Viktoriakorset (K) 1856 Distinguished Service Order (K) 1886 Viktoriaorden 1896 Order of Merit 1902 Britt. Imperieorden 1917 Georgskorset (K) 1940 Tyskland Järnkorset (även K) 1813-1945 Västtyskland Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden 1951 Instiftad Österrike Österrikiska republikens förtjänstorden 1952 Svenska ordnar och medaljer ORDNAR (se bildtext o. särskilda artiklar om olika ordnar) OFFICIELLA BELÖNINGSMEDALJER Serafi mermedaljen, för humanitär el. allmänt samhälls-gagnande gärning 1748 Illis quorum meruere labores, kulturellt, socialt el. konstnärligt arbete 1785 För tapperhet i fält o. För tapperhet till sjöss, krigsdekorationer (för deltagande i utländska krig) 1789 Sui memores alios fecere merendo, välgörenhet (utdelas till utländska medborgare) 1805 För nit och redlighet i rikets tjänst, utdelas till statliga befattningshavare 1803 För berömliga gärningar, räddningsbragder o.d. 1832 För medborgerlig förtjänst, kommunal verksamhet m.m. 1832 Svärdsmedaljen, militär verksamhet 1850 Litteris et artibus, litterära o. konstnärliga förtjänster 1853 Konungens medalj, Hovmedaljen, till hov- o. slottspersonal 1860-t. För långvarig och trogen tjänst (1884) Vasamedaljen, medborgerliga förtjänster ° 1895 För omsorgsfull renvård 1897 För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid 1941 Prins Eugen-medaljen, konstnärlig gärning 1945 Prins Carl-medaljen, humanitär verksamhet 1945 Or$stes, i grek, saga Agamemnons son o. hämnare, Klytaimestras mördare; huvudperson i Aischylos’ trilogi Orestien. Orfeus [-fevs], Orpheus, i grek. myt. en gudabenådad sångare. Befriade genom sin sång sin döda hustru Eurydike från underjorden men förlorade henne på färden därifrån. Motiv bl.a. i opera av Gluck. Orff, Carl, 1895-1982, tysk komp. Strävade efter förnyelse o. förenkling av operaformen. Den »sceniska kantaten» Carmina b urana 1937, körbaletten Catulli carmina 1943, operan Die Kluge 1942. För undervisning Orff-Schulwerk. Orfism. 1. Orficism, religiös rörelse i det gamla Grekl., enl. myten gr. av Orfeus. Såg som människans uppgift att genom reningar o. askes befria själen från materiens fängelse. - 2. En omkr. 1912 skapad nonfigurativ riktning inom måleriet, som hävdar färgens överhöghet i bilduppbyggnaden (Robert Delaunay). Organ, verktyg; röst; språkrör; kroppsdel med vissa bestämda funktioner. Organ^ll, se Cell. Organisation, ordnande, planläggning o. utförande; inrättning; sammanslutning. Organisk, levande, som hör till djur- el. växtriket; som har inre sammanhang. Organiska föreningar, kemiska föreningar innehållande kol (undantag bl.a. kolets oxider o. karbonater). Organisk kemi, kolföreningarnas kemi. Organism, levande väsen, djur el. växt. Organist, orgelspelare; för bl.a. kantorstjänst krävs organist- o. kantorsexamen, för organisttjänst högre examen från musikhögskola. Orgasm, sexuell utlösning, vällustens höjdpunkt under samlaget. Orgel, det till format o. tonomfång största musikinstrumentet. Tonen bildas genom inblås-ning av komprimerad luft i pipverket. E Musikinstrument I. Orgelpunkt, i basen uthållen ton, över vilken övriga stämmor rör sig fritt. Orgiastisk, vilt uppsluppen, extatisk. Orgie, forngrek. extatisk fest, särsk. i Dionysos-kulten; ohämmad utsvävning. Oriental, österlänning. Orientalisk, österländsk. Orienten, Österlandet, Soluppgångens land. Mots: Occidenten. Främre O., länderna kring ö. Medelhavet. Bortre O., ö. och s.ö. Asien. Orientera, inrikta efter väderstrecken; göra förtrogen med; utöva orientering. Orienterarsjuka, form av gulsot som drabbar särsk. orienterare. Sprids av virus som överförs genom småsår i huden. 586