T, off. förk. för trängregemente. Tabell, överskådlig uppställning av siffror el. andra uppgifter, ofta grupperade i kolumner. Tabellarisk, i tabellform. Taberg, berg i n. Småland. 343 m. Innehåller fattig järnmalm med något titan o. vanadin. Malmen har med några avbrott brutits sedan medeltiden (i dagbrott). Tabernakel. 1. Israeliternas tälthelgedom under ökenvandringen, uppenbarelsetältet, vittnesbördens tält. - 2. Skyddstak över altare, helgonbild el. hostian. - 3. Frikyrkokapell. Table d'höte [tabladåt], fr., restaurangmåltid till bestämt pris o. med begränsat val av rätter. Mots: ä la carte. Tablett. 1. Dos av pulverformigt läkemedel sammanpressat i rund el. oval form; pastill. -2. Liten duk, tallriksunderlägg. Tablå (av fr. tableau), ’tavla’. - 1. Överskådlig, tabellartad framställning. - 2. Av ridåfall markerad del av akt i teaterstycke. - 3. Scenisk framställning av en målning, en episod e.d., utförd av orörliga o. stumma aktörer, »levande tavla» (fr. tableau vivant). Tabor, berg i n.ö. Israel, enl. en tradition platsen för Kristi förklaring. Tabu [el. -bu], ett urspr. polynesiskt ord med betydelsen 'förbjudet’ el. 'bör undvikas’ (om vissa föremål el. personer); jfr Noanamn. Allmänt om något som strider mot rådande konventioner. Tabu la rasa, lat., eg. ’ skrivtavla med utplånad skrift’, oskrivet blad. Filos: själens innehållslösa tillstånd före de första sinnesintrycken. Tabulator. 1. Kolumnfinnare på skrivmaskin. -2. Inom hålkortstekniken maskin som summerar o. skriver ut hålkortsdata. Taburett. 1. Liten sittmöbel utan ryggstöd. E Möbler. - 2. Statsrådsämbete. Tachism [-sjism], av fr. tache, ’fläck’, non-figurativ riktning inom måleriet, som arbetar med slumpvis anbragta färgfläckar. Uppstod i USA efter 2:a världskr. Tacitus, Publius Comelius, ca 55-120 e. Kr., rom. historieskrivare o. ämbetsman, konsul 97. Knapp, mästerlig stil. Annales behandlar den rom. kejsartiden, Germania hans samtids germaner. Tacka. 1. Gjutet metallstycke avsett för t.ex. ståltillverkning. - 2. Hona av får. Tackjärn, se Jäm. Tackling. 1. Tacklage [-asj], till ett fartygs master (ev. även dess rår o. övriga rundhult samt segel) hörande wire, kätting o. tågvirke. - 2. I bollspel angrepp på motspelare »kropp mot kropp» för att beröva honom bollen. Tacksägelsedagen, se Böndagar. Tadzjikistan, Tadzjikiska SSR, unionsrep. (1936) i s. Sovj. 143 100 km2, 4,1 milj, inv., 56% tadzjiker, 23% uzbeker. Bergland (Pamir). Bomull, spannmål, grönsaker. Fårskötsel. Kol, olja, vattenkraft. Huvudstad Dusjanbe, 510000 inv. Taffel. 1. Större festbord; måltid vid fömäm persons bord. - 2. Typ av piano. E Musikinstrument II. - 3. Se Taffelland. Taffelberget, eng. Table Mountain, platåberg i Sydafrika strax s. om Kapstaden. 1082 m. Taffelland, område uppbyggt av vågräta, sedimentära bergarter. Tafs, tråd med vilken fiskekroken fasts vid reven. Taft, tämligen stelt, frasande siden vävt i tvåskaft. Tagalog, se Filippinerna. Tagel, håren i hästens man o. svans; anv. som stoppningsmaterial. Även nötkreaturs svanshår o. svinhår. Tag$tes, korgblommiga örter från Sydamerika o. s. Nordamerika. Flera arter odlas i Sv. som prydnadsväxter under namnen sammetsblomma, sammetsros. Rödbruna el. gula blommor i juni-sept. med stark, ofta frän doft. E Blommor XI. Tagghudingar, en grupp ryggradslösa havsdjur med i regel femstråligt radiärsymmetrisk kropp. Hud med kalkskivor o. ofta med taggar. Förflyttar sig med sugfötter, som manövreras genom tryckförändringar i det s. k. vattenkärls-systemet. Finns i alla hav o. omfattar sjö-, orm-o. hårstjämor, sjöborrar o. sjögurkor. E Taggsvampar, Hydnaceae, hattsvampar med de sporbildande organen sittande på taggar, vårtor el. tandade lister, vanl. på hattens undersida. Allmän på hösten är fjällig taggsvamp, Hydnum imbricqtum, umbrabrun, o. blek taggsvamp, H. repqndum, vitgul. Särsk. den senare är en god matsvamp. Tagling. E Knopar. Taglioni, Marie, 1804-84, ital. dansös, företrädare inom den romantiska baletten. Tagpre, Rabindranath, 1861-1941, indisk förf. o. filosof, nobelpris 1913. T:s verk präglas av indisk tradition i förening med västerländska kulturströmningar. Dikter, skådespel, berättelser, filos, verk. 792