Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men pà julafton kan man ge sig ro, tyckte vatten.
Nissarna genmälde:
i»Säden strid,
kakan rund.
Hvarje tid,
hvarje stund
har guld i mund.»
Men I minnens väl, hvar och när vi skola råkas?
Nissarna nickade och svarade:
Om en stund hos fjällets jätte.
Nu farväl, du käre vätte!»
Vätten öppnade kistan och tog händerna fulla af julgåfvor
och sprang upp till far, mor och barnen i gården. Bland
gåf-vorna var en soldatbössa, ty hvarje karl bör ha en sådan till
värn för sitt land.
Sä bar det af från stuga till stuga, frän gård till gård. Trcf
ligast, tyckte Vigg, såg det ut i prästgården, där han tittade in
genom fönstret. Där satt gamle prästfar, som Vigg kände väl
igen, ty han hade flere gånger varit i stugan på heden och hört,
huru Vigg förkofrat sig i abcboken, och lagt sin hand på hans
hufvud. Prästmor och de vackra döttrarna kände han också,
ty de voro så snälla mot mor Gertrud. Julvätten tyckte äfven
mycket om prästgärden, ty här voro människorna alltid vänliga
mot hvarandra och mot husdjuren och ville, att alla skulle vara
lyckliga.
Prästgårdstomten kom ut frän ladan och hälsade på
julvätten. Här är nog allting godt, sade vätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
