Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trappan. Där stodo drängar och gäspade. Sä kommo de in i
ett grannt rum med ljuskrona i taket. Där satt nådig frun och
gäspade, och fröknarna tittade pa en färglagd tafla, som under
visade dem om det allra viktigaste i deras jordelif: huru folk
senast klädde sig i Paris. Herremannen satt halfslumrande med
händerna hopknäppta öfver magen och tänkte pà sin höga bild
ning, ty han hade i ungdomen läst latin och sedan glömt hvad
han läst.
Hans granne, gamle nämdemannen, var däremot en obildad
man, ty han kunde bara sin bibel och lagboken och litet mer
dessutom, men hade, stackars han, haft intet latin att glömma.
Vätten framlämnade gàfvorna, som mottogos kallt, utom
stjärnan. När vätten framräckte henne och sade, att det var
en gåfva frän kungen till herremannen, steg denne upp och log
och bugade och talade om konungens nàd och sin egen
ovärdighet. Därefter gick han in i närmaste rum, där han trodde, att
ingen säg honom, och ställde sig framför spegeln och fäste
stjärnan pä sitt bröst och, ett tu tre, hoppade han upp och gjorde
hvad fröknarna skulle kallat ett battcment och sade till sig själf:
nu har jag natt mitt lefnadsmal; sådant far man, när man är
ett snällt barn.
Är han ett barn?- frågade Vigg.
Nog är han det, svarade vätten.
•1H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
