Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2. I lättsinnigt sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
— Herr grefve, låt mig säga er ett ord!
— Hvad vill ni mig? sporde grefven barskt.
— Jag blef händelsevis vittne till scenen här, fortfor
Wallmark, och jag kände mig manad att till er ställa den frågan, om
det är med er vilja, som er maka i sådant sällskap göres till
föremål för hån och begabberi.
— Det kan man kalla djärft, gnisslade grefven. Hur kan ni
bara våga ställa mig till svars för sättet, hvarpå vi roa oss! Hvad
angår det för resten er, hvad som säges om min fru? Inte ni utan
jag är Lillys man. Lägg det på minnet! Hvad har ni för öfrigt
här inne att göra?
Folke Wallmark darrade af vrede. Han tog några steg
tillbaka och ropade:
— Mina damer och herrar, jag har, såsom jag redan anmärkt
af en ren tillfällighet blifvit vittne till de händelser, som nyss
utspelats här. Jag hörde följaktligen äfven, hur skamlöst grefve
Adler-ström nyss yttrade sig om sin maka, hvilken är ett mönster för alla
kvinnor och liksom sammanfattningen af alla kvinliga dygder. Men
eftersom jag nu af herr grefvens ord vunnit den öfvertygelsen, att
hans maka med hans vilja här g jorts till skottafla för gement gyckel
och hån, och eftersom jag vidare med mina egna ögon sett, hur
grefve Adlerström bedrager sin maka cch för henne bakom ljuset,
anser jag mig vara alldeles tvungen att härmed brännmärka grefven
som en riktigt erbarmlig, äreförgäten skurk.
Ljudlös tystnad rådde i rummet, under det Wallmark talade
så oförskräckt.
Men knappt hade han uttalat sista ordet, innan grefven i
verkligt raseri stormade emot honom och skrek:
— Slyngel! Tag tillbaka det ordet, eller jag glömmer mig!
Men då fick han af sin motståndare en så kraftig stöt för
bröstet, att han hastigt for baklänges.
— Jag tar ingenting tillbaka, förklarade Folke, utan jag
upprepar inför dessa vittnen, att jag anser er för en erbarmlig skurk,
så länge ni lugnt tillåter, att er i allo oförvitliga maka på detta
skamliga sätt förolämpas på ett offentligt ställe. Jag skall anse er
för en gemen skurk så länge ni står i intimt förhållande till
skådespelerskan där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
