Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 3. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
— Anna, Anna, skrek grefven i verklig förtviflan, du vet ju
likaväl som jag, att jag måste gifta mig med Lilly, emedan hon
var en rik arftagerska.
— Hvad rör allt det där mig? hånade Anna. Jag vill äga
dig antingen helt eller också inte alls.
— Men betänk det, Anna, om jag läte skilja mig vid min
fru, då måste jag också återbetala den af henne medförda hemgiften.
— ©umsnut, tror du inte, att jag själf vet och tänkt på det?
skrattade Anna föraktfullt. Jag har ingen gång tänkt på en dylik
skilsmässa.
Grefven tog ett steg baklänges.
— Anna. utbrast han förebrående, hur i Guds namn ska’ jag
förstå dina ord?
Han vågade knappt höja sin blick till sin vackra älskarinna, ty han
fruktade vredesblixtarna från hennes outgrundliga svarta eldögon.
En förfärlig aning insmög sig hos honom, och likt en orm,
som på förhand är säker om sitt byte, yttrade hon i plötsligt helt
och hållet förändrad, synnerligen vänlig ton:
— Bror, om Lilly doge, så vore ju hennes förmögenhet
räddad för oss.
— Min Gud, Anna! stönade grefven. Den tanken har den
lede själf gifvit dig in.
Då slog plötsligt den samvetslösa varelsen sina bara, mjuka
armar kring grefvens hals, och hennes andedrägt värmde hans kind.
Med sin smekande stämma hviskade hon i hans öra, och det
såg precis så ut, som om det, hon nu sade, vore af den
oskyldigaste natur.
Grefven svarade ej; men han stötte heller inte ifrån sig
för-förerskan. Denna fyllde tvänne glas med eldande vin.
— En skål för den lyckliga realiseringen af vår plan, min
älskling! sade hon.
Hennes röst lät som lockande sirénsång.
Glasen klingade.
Grefven stjälpte så hastigt i sig det starka vinet, som ville
han släcka en flammande eld i sitt inre.
— Bror, min älskling! hviskade kvinnan, i det hon sjönk
tillbaka på divanen och förföriskt slog sina hvita armar lidelsefullt
om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
