Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 4. Svartsjukans slaktoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Hon kämpade med all kraft mot sin förtviflan för att i den
afgörande stunden kunna träda inför sin man så lugn och sansad som
möjligt.
Så låg hon där länge. När klockans slag upplyste henne omr
att midnattstimmen var inne, spratt hon plötsligt till, och en rysning
lopp genom märg och ben, liksom hade dödens iskalla, knotiga hand
vidrört henne.
Då, just som det sista klockslaget förklingat, utstötte hon
ovilkorligen ett högt ångestskri. Det föreföll henne, som hade just nu
en svart gestalt sväfvat förbi henne och försvunnit in i det
angränsande rummet. Hon gömde sitt af förskräckelse bleka ansikte i
hufvudkudden. Men strax därpå kände hon sig vidrörd af en kal!f
fuktig hand. När hon af skräck hastigt for upp, såg hon, att hennes
man stod framför henne.
— Du här, Bror? utstötte hon med en lättnadens suck.
— Hvarför skriker du så? sporde grefven i oarsk ton. För
resten, hvarför har du inte gått till hvila ännu?
— Emedan, ack, Bror, emedan jag ville, ja, måste invänta din
hemkomst.
— Verkligen? Har du med ens blifvit så orolig för min skull?
Hittills har du ju inte alls brytt dig om, när jag kom hem.
— Bror, var inte så hård mot mig! Jag måste i kväll in-1
vänta din ankomst, emedan jag ovilkorligen just nu måste tala ett
allvarligt, ack, ett mycket allvarligt ord med dig!
— Så, så; det är precis samma förhållande med mig: äfven
jag har att säga dig ett allvarsord, förklarade grefven doft och med
hotfull uppsyn,
— Du? Mig? Jag vet inte med mig någon orätt, Bror. Gifve
Gud, att du kunde säga det samma om dig!
— Lilly! Hvad kommer det åt dig, som talar till mig på
sådant sätt?
— Bror, jag vill gärna, så gärna förlåta dig din rysliga
förvillelse; ditt straffbara lättsinne, hvarmed du dödligt sårat mitt hjärta,
om du bara med ed lofvar mig att aldrig mera sätta din fot
innanför det hus’ tröskel, i hvilket den där lättfärdiga människan,
skådespelerskan Anna Neuman, bor.
— Kvinna, skrek grefven, hur vet du, att jag i kväll varit hos
Anna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
