Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Neuman, utbrast han, ja, jag fordrar, att ni bekänner er skuld på
liknande sätt, som grefven gjort. Antingen låter jag redan i denna
stund häkta er, eller också nedskrifver ni hvad jag nu kommer att
diktera.
— Människa! Hvem är ni? — Ni är ju galen, stönade Anna.
Hvem jag är?
— Ut med er! Bort ur min åsyn!
— Stig genast upp ur bädden och skrif hvad jag dikterar!
Gör ni det inte, så låter jag polisen genast ta hand om er.
— Förskräckligt! Jag är ju ’afklädd. Hur ska’ jag kunna
stiga upp, när det är en främande person inne i rummet?
— Fröken är väl för blyg?
— Naturligtvis. Har ni, fräcka människa, så lite’ blygsel och
finkänslighet i er, att ni intränger i en flickas rum och till råga på
allt fordrar, att hon skall klä på sig i er närvaro?
Främlingen utstötte ett kort, föraktfullt skratt.
— Oblygheten eller skamlösheten är helt och hållet på er sida,
min fröken, sade han i en ton af isande stränghet. Tänk bara på
den scen, som på kvällen utspelades i er boudoar! Då rådnade ni
ju inte ens; men nog skämdes jag alltid på edra vägnar, när jag
händelsevis blef vittne till er uselhet. Men raska på! Svep in er i
ert täcke eller i en morgonrock!
— Hjälp! skrek Anna.
I detta ögonblick ryckte den obekante af sig masken och slog
isär friintimmerskappan.
— Store Gud! stönade Anna.
Dödligt förskräckt stirrade hon, i det hon sjönk tillbaka i
bädden, på den framför henne likt en marmorstaty stående mannen,
liksom vore han ett afgrandsspöke. Det gick henne vid åsynen af
främlingens rätta gestalt, såsom det förut gått grefven. Hon vardt
stel och mållös af skräck och bestörtning.
I ett nu maskerade och svepte främlingen om sig kappan igen.
— Är ni nu beredd att skrifva hvad jag under de er redan
bekanta vilkoren kommer att diktera? sporde han.
En kvalfull suck frampressades ur Annas bröst.
Jag vill göra allt, ty — jag måste ju, stönade hon.
— Så skynda er då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
