- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
51-52

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 6. Två flugor i en smäll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

52

Främlingen vände sig hänsynsfullt bort för att gifva
skådespelerskan tillfälle att kläda sig utan att bekikas al honom.

— Fort, fort! uppmanade han henne utan att se sig om.
Kasta bara på er det allra nödvändigaste!

Anna lydde.

— Är ni iärdig? sporde främlingen.

— Ja.

— Fort hit till bordet då!

Han ställde sig invid bordet.

Anna vacklade öfver rummet och sjönk stönande ned på
en stol.

Främlingen räckte henne pennan Ett ark papper hade han
redan lagt till rätta och ställt bläckhornet bredvid.

— Se så, nu börja vi.

Hon lutade betänkligt åt sidan. Strax därpå föll hon af stolen.

— Nej, min tös. med ett sådant teaterknep narrar och bedrager
man mig inte, fortfor de t obekante i vredesmod.

Han böjde sig ned öfver Anna och nöp henne hårdt i armen.

— Aha! har ni redan vaknat till lif igen?

Då såg han en dolk blänka i flickans hand, och hon stack
efter honom med den.

— Jaså, var det meningen, du falska orm’ röt då främlingen,
utom sig af vrede och förbittring.

Han sprang åt sidan.

Sedan grep han Anna bakifrån och försökte rycka ifrån henne
dolken.

I detta ögonblick rusade med en katts vighet en person,
hvilken i handen höll en rännsnara i beredskap, med ett väldigt språng
in i rummet. Djäfvulskt triumferande skrek han:

— Att hafva är bättre än, om jag hade.

Strax därpå kastade John, ty mannen, som så plötsligt kommit
inrusande i skådespelerskans sängkammare, var ingen annan än
han, rännsnaran öfver den intet ondt anande främlingens hufvud.

John drog fast åt snaran kring det utkorade offrets hals,
hvarvid han jublade :

— Vi ha honom redan, den kanaljen.

Därmed vräkte han våldsamt omkull den öfverfallne. Denne
gaf intet ljud ifrån sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free