Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7. Hycklaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
60
SJUNDE KAPITLET.
Hycklaren.
Lilly Adlers!rom sjönk, sedan hennes màn efter den där
rysliga scenen lämnat rummet, halft afsvimmad ned på sin bädd.
Hade någon nu sett henne, så skulle han ha trott, att hon
sof godt.
Som hon nu låg, liknade hon en slumrande ängel.
Hennes vackra, rika hår bredde sig som en gloria kring
hennes hufvud.
De fina små händerna höll hon hopknäpta och pressade mot
hjärtat.
AUt hos henne andades lugn vch frid.
Ingenting erinrade mera om den förfärliga fara, som hon nyss
sväfvat i, eller om den rysliga ångest och sinnesrörelse, som skakat
och liksom med rå, känslolös hand obarmhärtigt gräft om i
djupaste djupet at hennes ädla, oskuldsfulla hjärta.
Men hur blek, ack, hur blek såg icke Lilly ut! Hvarje
blodsdroppe tycktes ha försvunnit från hennes snöhvita ansikte.
Endast då och då förmärktes en smärtsam ryckning i den så
retande sköna kvinnokroppen.
. Ack, hur syndigt, hur gudlöst var det inte ändå af hennes
man att missakta en så underbart skön och ädelmodig kvinna!
Hvarje för kvinnoskönhet känslig man, som vetat, hur
dygderik Lilly var, skulle ha burit henne på sina händer samt vårdat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
