- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
78

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8. I det drömda paradiset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

— Inte möjligt! skrek Lilly förskräckt till. Jag hörde ju mitt
barn skrika.

— Det är nog misstag, menade doktorn.

— Nej; jag hörde det. Mitt barn kan alltså inte vara dödt.

— Nå, då kan jag inte bjälpa’t; öfvertyga er då själf, fru
grefvinna! Här är det lilla liket, svarade läkaren och lade det kalla
och stela liket at ett fult barn i den dödligt förskräckta grefvinnans
armar.

Sedan den beklagansvärda Lilly något hämtat sig, utbrast hon
i njärtslitande ton:

— Det är inte sannt. Det är inte mitt barn. Af dig, Bror,

fordrar jag mitt barn, som blifvit mig frånröfvadt.

* *

*



Innan vi fortsätta i vår berättelse, måste vi skildra en scen,
som omedelbart efter Lillys och hennes mans afresa från staden där
tilldrog sig.

Hildur Liljefeldt hade varit så upprörd och bekymrad för Lillys,
sin kära väninnas, öde, att hon ej på hela natten kunnat få en
blund i sina ögon.

Vi äga tyvärr ingen kännedom om hvad hon under denna
sömnlösa natt tog sig till för att dämpa sin oro och för att i
någon mån i sin själ återställa jämvikten mellan sina förhoppningar
och farhågor.

Redan tidigt på morgonen var hon fullständigt klädd för att
gå ut.

Men det såg ut, som stred hon med sig själf utan att kunna
fatta nigot afgörande beslut.

Rastlöst vankade hon omkring i sitt rum för att sedan
plötsligt åter skynda till det öppna fönstret och spejande blicka ut på
gatan, nästan som om hon väntat n\gon.

Nu mumlade hon för sig själf:

— Ska’ jag gå, ska’ jag själf göra mig underrättad? Herre
Gud, hur ska’ jag göra? För Lillys skull skulle jag visserligen icke
vilja göra det, alldenstund jag måste undvika allt, som kunde
bereda henne något som helst obehag, men å andra sidan kan jag
heller icke längre uthärda dessa ovisshetens kval. Lilly lofvade ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free