Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 10. Lefvande begrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
. 116
skickliga schackdrag i godo fort aflägsna henne från kistan och
därigenom beröfva henne möjligheten att göra en för honom i dubbel
måtto fruktansvärd upptäckt.
Han fruktade, att Hildur redan i nästa ögonblick skulle göra
den upptäckten, att Lilly inte alls var död
Men Hildur snyftade själf högt, och eftersom hon ej hyste
någon direkt misstanke mot grefven, förvånade henne icke heller
dennes beteende.
Under det Hildur med ena handen tryckte näsduken mot
ögonen, liksom ville hon med våld undertrycka sorgen och smärtan,
smekte hon med den andra handen för sista gången den stumma
väninnans älskliga änglaansikte och vacklade sedan nedför
katafalkens trappsteg.
Grefven gal nu i skenbar tankspriddhet befallning om att
tillsluta kistan.
Då processionen hunnit fram till kyrkogården, inställdes kistan
i den grafkammare, i hvilken den aflidnas förfäder hvilade.
Presten bad en bön, och därmed var den egentliga
begrafnings-högtidligheten slut.
De sörjande begåfvo sig åter ut i det fria, och endast grefven
och läkaren dröjde kvar i grafkammaren.
Ni är en djäfvul, tilltalade han doktorn. Men jag kan inte
vidare ändra det, och det vore ni, som finge svara för det, om
Lilly ännu en gång återkomme till sans och måste dö en så
fasansfull död.
— Det är bra, herr grefve. De andra vänta oss där ute Detta
är för resten ingen lämplig plats att tvista om sådana saker på, som
för länge sedan äro afgjorda Kom nu. så att inte vårt långa dröjs
mål här väcker uppseende!
Med bäfvan tänkte han på den möjligheten, att Lilly kunde
vakna och befria sig ur kistan och gratkammaren.
Den gamle parkvaktaren Karlstedt läste dörren till
gratkammaren och lämnade nyckeln till grefven.
Så snart det började kvällas, reste grefven in till staden.
Det är ju inte svårt att gissa, ty den förfärliga oro, som
mar-terade honom, kunde ej stillas af någon annan än hans
medbrotts-ling, af der., som anstittat det himmelsskriande dådet, af Anna, hvars
arma, oskyldiga, offer nu blifvit ett grefvens byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
