Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 12. Ett ljuft hopp — grusadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 . 139
Hon ville fort åter slå igen dörren; men den obekante satte
foten emellan och tiiltvingade sig på så sätt inträde i rummet.
— Ni har inte alls någon orsak att vara rädd tör mig, kära
fröken, yttrade mannen, i det han fasthöll den i hela kroppen
darrande flickans hand och tvang henne att taga plats på en stol.
Jag såg er händelsevis stå vid fönstret och förstod på den
beskrifning, som man gifvit mig på er, att ni måste vara den aflidna
grefvinnans kammarjungfru. Icke sannt, ert namn är ju Greta
From ?
— Så heter jag, stammade flickan. Men, tillade hon genast
helt käckt för att skrämma inkräktaren på flykten, jag är inte ensam.
Parkvaktaren kommer strax tillbak;, och finner han då er här, så
gör han genast bruk af sin skarpladdade revolver.
Främlingen smålog så egendomligt.
— Jag förstår verkligen inte hvad ni menar med dessa edra
ord, kära fröken, sade han. Jag har blifvit skickad hit för att på
uppdrag af herr Wallmark säga parkvaktaren, att han utan dröjsmål
skall begifva sig till skräddare Kull på Tveten för att af hämta
grefvinnans barn, en den allra sötaste lilla flicka.
I ett nu var Greta som en helt annan människa.
— Lefver den goda fru grefvinnans barn? utbrast hon,
jublande af glädje
— Ja visst, ja visst, svarade främlingen Visste ni inte det?
— Gud, hvilken lycka! jublade Greta. Herr Wallmark har då
tagit reda på barnets vistelseort och skickar er hit?
— Så är det, kära fröken.
— O, var då som glädjebud hjärtligt välkommen! Sitt ned,
herre! Karlstedt dröjer nog inte länge.
Greta skyndade till den dörr, innanför hvilken grefvinnan
Lilly befann sig.
Men hennes hjärta manade henne med all makt att genast för
den älskade matmodern förkunna det glada budskapet.
Därmed vände sig främlingen åter om för att gå.
— Men så vänta då, tills parkvaktaren kommer! uppmanade
honom Greta.
— Det behöfs inte. Jag har redan af herr Wallmark fått bra
betalt för mitt besvär. Kom nu bara ihåg namnet: skräddare Kull
på Tveten. John har fört barnet dit. God natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
