Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
det skulle ju möjligen kunna finnas någon förrädare i närheten, som
hörde ditt rop.
Med grefvens tillhjälp reste sig skådespelerskan upp i sittande
ställning.
Men då lät Nero åter igen höra ett kort, ilsket morrande och
försökte slita sig lös från John.
— Herr grefve, utbrast betjänten, det odjuret kommer att
förråda oss. Bäst vore, om vi fort kunde strypa det.
— Har du något starkt snöre på dig, så gör det! svarade
grefven.
— Ja, att hafva är bättre än, om man hade. svarade John.
Jag har hvarken något snöre eller någon knif på mig och har inte
lust att låta djuret bita och söndersarga mig.
— Men revolvern tog du väl med dig, John?
— Visserligen, men om man hörde skottet?
— Asch! Ljudet tränger nog inte ut i det fria. Väggarna äro
tjocka och fönstret där uppe försedt med järnlucka.
— Så kom då hit, herr grefve, och håll hunden! Den besten
har bestämdt redan hört, att vi fällt hans dödsdom. Ensam kan
jag inte ta bugt på honom.
Herr Adlerström yttrade några förklarande ord till Anna.
Denna gaf suckande sitt samtycke, hvarpå grefven skyndade
ned till betjänten, tog hunden i halsbandet och sökte med
smekningar lugna honom.
— Se så, raska nu på, John? Hvar har du revolvern? Skjut
honom i munnen!
Betjänten, som hållit skjutvapnet gömdt bakom ryggen, siktade
nu in i djurets öppna gap. Men då, innan han ännu tryckt af,
gläfste Nero till, fick fatt i rovolvern, ryckte sig lös från grefven
och stod redan i nästa ögonlick på den kullkastade betjäntens bröst.
Grefven insåg den fara, hvari hans betjänt sväfvade, och tog
hastigt upp revolvern, som hunden släppt. I nästa ögonblick
smällde tätt efter hvarandra tvänne skott, och det präktiga djuret
stupade.
I dödsstunden såg det med sina trofasta ögon ännu en gång
på grefven, liksom ville det göra honom förebråelse för hans
lömska dåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
