Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 17. Fångna - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Men grefven skrek i sin tur åt betjänten John:
— Skaffa hit verktyg att bryta upp dörren med! Tag dem,
hvar tusan du vill, skaffa bara hit dem! Du måste göra det.
John gnodde som hufvudlös omkring i det underjordiska
rummet och letade i alla vinklar och vrår i hopp om att kunna
upptäcka något föremål, hvarmed dörren kunde slås sönder.
— Hvar är du, John? Kommer du med något verktyg snart?
Har dn ännu icke funnit något? skrek grefven från trappan,
Men betjänten utbrast klagande:
— Ja, hafva är bättre än, om jag hade. Här finns ingenting
och inte där heller. Ingenstans finns det något. Och där ingenting
finnes, där kan man inte hitta något och inte hämta något. Jag
var väl ett nöt, som inte rymde i stället för att följa med hit.
ADERTONDE KAPITLET.
En olöst gåta.
Orörlig som en bildstod står en gestalt utanför grafkapellet.
Liksom försjunken i djupa tankar, med det mot bröstet djupt
nedböjda hufvudet stödt i vänstra handen, liknar den fullkomligt ett
mänskligt väsen, som står i begrepp att fatta ett afgörande beslut.
Ty ett väsen af kött och blod är det, det bevisa de gång efter
annan framträngande klagoljuden, hvilka låta som en döendes sista
suckar. x
Men hvad nu då?
Ej långt från denna gestalt står, gömd bakom en buske, en
annan, hvilken med lågande ögon oafvändt ger akt på den förre.
Den suckande mannen, ty en sådan är, att döma af
klädseln, den person, som står invid kapellet, tyckes ej ha någon aning
om, att han uppmärksamt betraktas af en hemlighetsfull lyssnare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
