Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 18. En olöst gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Men dessa förhöllo sig tysta. Han fick ej något svar.
Han trodde sig häraf kunna sluta till, att de förstockade nu
ämnade låta det gå till det yttersta, och att de för detta fall redan
kommit öfver ens om en trovärdig historia om, hur de kommit ned
i gratkammaren.
— Åtta minuter gångna, ropade han nu.
Intet svar.
— Nio minuter äro nu gångna, sade han om en liten stund.
Inte heller nu något svar.
Men just som han tillkännagifva, att den utlofvade
betänketiden gått till ända, hördes nedifrån knallen af ett skott.
— Hvad har ni gjort? Död • . . han är död, ljöd Johns röst.
Äfven Anna utstötte ett skri.
— Det är en nedrig list. Gå inte ned, herr Tschang Yao i
hviskade ^ Folke, när den förre genast gjorde min af att öppna
dörren. .
— Sak samma, herr Wallmark, invände Tsahang Yao. Jag
fruktar hvarken kula eller dolk, alldenstund jag är iklädd
pansarskjorta. Följ på lämpligt afstånd efter mig med den brinnande
lyktan! Jag skall genast göra slag i saken.
Tschang Yao var en handlingens man. Han lät ej hejda sig.
Fort öppnade han dörren och skyndade nedför trappan.
I detta ögonblick, när Wallmark ämnade följa efter ned i
graf-kammaren, hörde han plötsligt ett lätt buller bakom sig.
Han såg sig om.
Då föreföll det honom, som hade frälsarens på ena väggen
anbragta bild plötsligt fått lif, och som framträdde ur den förgylda
ramen en människa af kött och blod. I det samma hörde Folke
ett rop från Tschang Yao.
Detta rop lät icke olikt ett högt ångestskri.
— Jag kommer, svarade Folke.
Men då slocknade utan någon synbar yttre inverkan ljuset i
lyktan.
Samtidigt kylde en kall vind hans kind. Å nyo hörde han
# bakom sig ett ljud, som om en fruntimmersdrägt släpat öfver golfvet.
Men innan han nu hann vända sig om, kände han
plötsligt sin hals omsluten och hårdt hoppressad af ett par iskalla
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
