Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
TJUGONDE KAPITLET.
Barnarofvet.
En timme senare stego grefven och skådespelerskan upp i det
på den förres befallning skyndsamt iordningstälda ekipaget.
Under förberedelserna till afresan hade grefven ännu en gång
i Johns sällskap begifvit sig till gravkapellet, där de i förvaltare
Berglinds närvaro förseglade ytterdörren för att, såsom de sade, genast
kunna fastslå, om obehöriga i brottslig afsikt förskaffade sig tillträde
till grafkammaren.
Afresan till staden anträddes under den förevändningen, att
Anna i följd af den utståndna sinnesrörelsen kände sig så sjuk, att
hon fortast möjligt måste anlita läkarhjälp.
Resan anträddes också, men man hade ej kommit långt, innan
k ,ken höll in hästarna och grefven steg ur.
Äfven John sprang ned från kuskbocken.
— Vi träffas åter, min skatt, hviskade herr Adlerström till sin
älskarinna. Var inte ängslig; vi bringa nog saken åter i jämvikt.
Senast i morgon kväll hoppas jag kunna bringa dig en glädjande
underrättelse. Kusken är beväpnad, och han skall föra dig
välbe-hållen hem.
Då hviskade Anna helt tyst ytterligare några ord i grefvens öra.
Adlerström spratt till liksom af förskräckelse.
— Sedan — sedan, min skatt, hviskade han tillbaka. Gömdt
är ej glömdt; förr eller senare måste han bita i gräset, lita på det!
Först måste jag veta, hvar han har papperet; först måste jag ha igen det.
Med dessa ord slog han igen vagnsdörren och sade sedan til!
kusken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
