Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
ansätta dig. Jag vill hvarken göra dig förebråelser eller grymt och
kärlekslöst rifva ned de luftslott, som du byggt. Men lofva mig
åtminstone det, Thora, att du aldrig vill sammanträffa med John
ensam eller ge honom några vidare förhoppningar om att få äga
dig! Skulle han någon gång under min frånvaro komma hit, så
säg honom, att du talat med mig, och att han bör vända sig till
mig. Jag skall då ge honom mitt svar, men icke så hastigt, som
han kanske önskar det, utan jag kommer att först göra mig noga
underrättad om hans förhållanden, hans karaktär och hans föregående.
Är han då medveten om, att han har att frukta mina
efterforskningar, så drar han sig nog tillbaka. Ty kommer jag under fund
med, att han är en person, som jag icke kunde akta och ära, då
skulle jag aldrig i lifvet erkänna honom som måg. Och nu
ytterligare en sak, Thora: Karl Borin har i dag hos mig anhållit om
din hand.
— Karl? hviskade flickan bestört.
— Ja visst. Och tror du inte, Thora, att Borin ändå vore
en helt annan man för dig än den lättfärdige skräflaren John?
Flickan besparades svaret på denna fråga, ty just som hon
ville tala, började barnet skrika, och eftersom hon redan lefvat sig
in i en samvetsgrann fostermors rol, tvekade hon intet ögonblick
att skynda in till den lille älsklingen och stilla hans klagolåt.
Torparen såg på klockan.
— Jag måste ut igen, sade han och steg upp.
— Hvart tänker du då gå? Det är ju natt, invände hustrun.
— Det må vara! Men är jag satt att vakta skogen, så vill
jag också göra det. Det är både synd och skam, så vedtjufvar och
tjufskyttar grassera där. Älgarna gå ingen stund säkra, fastän det
är förbjuden tid. Men kommer jag på en så’n där kanalje, som
försöker utrota älgståndet, Gud nåde honom då!
— Herre Gud, suckade hustrun, du får ju på så vis aldrig
någon ro. Nej, nej, far, stanna åtminstone hemma i natt! Ack,
jag känner mig just nu så underlig till mods, som om någon stor
fara hotade dig. Jag ber dig, stanna hemma! Patron kan väl inte
begära, att du ska’ vaka och arbeta både natt och dag.
— Jag har ju åtagit mig det och har betalt för’et, då är det
också min skyldighet.
— Om du ändå aldrig åtagit dig det där att vakta skogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
