Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 20. Barnarofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
hur jag känner mig till mods, du skulle då låta det andra vara och
stanna hemma hos oss.
Torparen böjde sig ned och klappade hustrun smekande på
kinden.
— Gråt inte och var inte ängslig för mig! sade han. Mitt lif
står i Guds hand, och utan hans vilja skall ingen ovän kunna kröka
ett hår på mitt hufvud- Hälsa Thora och säg henne, att jag ska*
bedja för hennes lycka!
Efter dessa ord tryckte torparen ännu en gång varmt och
hjärtligt hustruns hand för att sedan fort skynda därifrån.
Men han hade knappast lämnat stugan, innan dottern kom
ilande efter honom.
— Far, lar, hvart tänker du gå? ropade hon.
— Jag kommer strax igen, min älskling, ljöd det vänliga
svaret. Kom, så får jag ännu en gång trycka dig till mitt bröst, min
lilla vilda skogsviol; gå sedan till mor och låt henne säga dig hvad
jag ytterligare talat med henne om angående dina framtidsplaner!
Jag är inte ond på dig, ty du är ju min stolthet och min glädje.
Var fullkomligt lugn och hälsa mor!
Han slöt flickan i sina armar och kysste henne så innerligt
och hjärtligt, som om äfven han anade, hvilket sorgligt öde han
gick till mötes.
I det ögonblick, då Thora skyndade efter sin far, smet en
gestalt genom den öppna ytterdörren in i förstugan. Där hade
torparen sin gamla bössa hängande. Han bestod sig nämligen med
två sådana, och den ena hade han nu själf tagit med sig.
Den hemlighetsfulle figuren tog tort ned bössan från spiken,
och strax därpå var han med sitt byte åter ute i det fria, där han
snart försvann mellan skogens stammar.
Thora hade ingen aning om, hvad som tilldragit sig under
hennes korta frånvaro.
Ack, om hon ändå sett, att faderns gamla bössa var
försvunnen från sin plats på väggen i förstugan, eller om hon kunnat ana
hvad den person, som begått stölden, förde i skölden!
Så lycklig, som endast ett sannt älskande flickhjärta kan var.»,
vände hon tillbaka in i stugan och pratade ännu en stund med
modern.
Plötsligt ryckte den gamla kvinnan till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
