Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 21. Skogsviolen i sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
naturligtvis i en hast sådana försiktighetsmått, att man ej; kunde
öfverbevisa honom om något.
Ändtligen hade man uppnått den snygga och rymliga
torparstugan .
Karl skyndade före in för att, såsom han erbjudit sig, på ett
skonsamt sätt underrätta den sjuka om, hvad som händt.
Thora var ju allt för upprörd, för att hon skulle ha varit i
slånd att med lugn bringa modern olycksbudskapet. Och för öfrigt
ville hon heller icke aflägsna sig från sin svårt sårade fader.
När torparhustrun såg den unge mannen stiga in, utstötte hon
ett lätt skri och sade:
— Jag vet redan, att Karl kommer med en jobspost, och jag
är beredd på det värsta. Det anade mig, att en olycka i natt skulle
hända min man. Ack, om han ändå följt mitt råd och stannat
hemma!
Så skonsamt som möjligt meddelade Karl det skedda.
Han hade knappast slutat, när hans båda kamrater och Thora
anlände med den sårade. Sedan denne varsamt lagts i sin säng,
sade Karl".
— Nu ger jag mig tvärt i väg efter en läkare.
— Hvem har tagit med sig fars gamla bössa.hem? frågade
Thora, när hon såg, att den förut saknade bössan åter hängde där
på sin plats.
Karl, som just stod i begrepp att gå, hörde flickans fråga.
— Antagligen en af mina kamrater, svarade han, icke anande,
att han därigenom indirekt förebyggde den skurks demaskering,
hvilken begått brottet, och bidrog till, att misstanken för detta dåd
kom att hvila på en oskyldig.
Thora hade fått andra bekymmer än att vidare tänka på denna
skenbart så obetydliga omständighet.
Drängarna tvättade torparens sår och anlade nya förband: ty
det kunde dröja ett par timmar, innan läkaren kom. Ändtligen
lyckades de återkalla den sårade till medvetande
O, hur lyckliga voro icke den sjuka och hennes dotter, när
de hörde maken och fadern tala med svag röst!
— Far, käre, älskade far, hvem — hvem har gjort dig det?
snyftade Thora, i det hon ömt kysste hans bleka ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
