Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 21. Skogsviolen i sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
som ville han utgrunda hennes hemligaste tankar. Sedan tvang han
sig till ett leende.
— Du tycks ha sofvit dåligt i natt, min älskling, sade han,
men vänta, en varm kyss ska’ nog bättra upp ditt lynne.
Han tog hastigt ett par steg närmare, slog armen kring
flickans smärta lif och tänkte röfva en kyss. Men Thora slingrade sig
undan, stötte med kraft ifrån sig den närgångne och utbrast:
— Håll dig på afstånd, John! Jag vet verkligen inte, hur det
kommer sig, men jag — är rädd för dig. Du är dig i dag så olik.
Din blick, ditt hela utseende behagar mig icke.
— Hvad tusan nu då? skrattade betjänten fräckt och hånfullt
Hvad har det kommit åt dig i en hast? Det ser ut, som om
någon nedsvärtat mig hos dig och din far, någon, som — förstå mig
nu rätt! — också spekulerar på att bli din käraste.
Thora slog blygt ned sina oskuldsfulla ögon.
— Gå, John, gå! bad hon ängsligt. Kanske tänker far
annorlunda om dig, när han åter blir frisk, men till dess får jag icke
vidare träffa dig. Far vet allt . . .
— Hvad . . . hvad vet din far? frågade betjänten förskräckt.
— Han vet, att jag älskar dig.
— Jaså. Nå, det är ju bra och som sig bör, sade John med
en lättnadens suck. Då skall jag genast följa med dig till honom
och anhålla om din hand. Du ska’ strax åter bli vid bättre lynne,
när du ser, att jag menar ärligt med dig, och att mina afsikter äro
de allra bästa.
— Inte ett steg, John! Har du inte hört, att far är sjuk, och
att barnets mor kallat dig den skurkaktige John?
— Hvad tusan är det för nätta nyheter? Thora, det ser ut,
som hade någon annan innästlat sig hos dig. Ja, ja, du gör bara
undanflykter för att kunna ge mig en korg. Jag har redan hört
glunkas om, att du vill eller måste gifta dig med en ung glop vid
namn Borin. Men det blir ingenting utaf. Du tillhör mig, ty mig
har du gifvit ett heligt löfte.
Flickan rätade stolt upp sig.
— Hvad talar du i för en ton till mig, John? utbrast hon
högtidligt och afvisande. Visserligen tycker jag mycket om dig, och
visserligen har äfven min mor talat till din förmån, men jag har
med hand och mun lofvat min gode far att aldrig mer utan hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
