Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 22. Kontrahenternas vilkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Tyvärr kunde Greta ej lämna någon nöjaktig upplysning
därom, alldenstund hon ända från den stund, då hon tillika med sin
matmor med våld blifvit bortförd från parkvaktarstugan, hållits i
strängaste fångenskap och ej erhållit någon kännedom om de
efteråt timade händelserna.
Endast så mycket hade hon med förskräckelse fått klart för
sig, som att hon på skamligt sätt blifvit öfverlistad, och att de, som
bortfört henne, ej varit i besittning af det röfvade barnet.
Grefvinnan Lilly omtalade sedan för sin kammarjungfru allt,
hvad doktor Brummer sagt henne, och att denne som pris för
barnets utlämnande fordrat Gretas hand och hjärta, såvida icke hon,
grefvinnan själf, ville blifva hans maka.
Greta blef märkvärdigt nog icke så värst öfverraskad häraf.
— Det anade mig redan, sade hon, att dessa våldsamma
människor fullföljde någon hemlig plan. Men under för handen varande
omständigheter gifves det öfver hufvud intet betänkande. Vi måste
ställa vår framtid i Guds hand, och ta det närvarande sådant, som
det är. Hufvudsaken är här, att ni, dyraste fru grefvinna, får igen
ert barn; tör att möjliggöra det, är jag gärna beredd till hvarje offer.
Men grefvinnan invände:
— Nej, nej, Greta, du kan omöjligen förbinda dig att blifva
den mannens hustru.
— Åh, låt bara mig hållas, fru grefvinna! svarade
kammarjungfrun.
Sedan gick hon till dörren och tryckte på den knapp, som
någonstädes i huset satte en klocka i rörelse.
— Hvarför skulle jag inte gifta mig, om jag därigenom kan
göra er och ert barn en stor tjänst? yttrade hon med hög röst.
Men samtidigt lät hon genom miner och gester den ängsligt
bekymrade grefvinnan förstå, att hon icke borde säga emot utan
lugnt låta henne hållas.
Sedan lade Greta sitt öra lyssnande intill dörren.
— Nå-å, kommer ingen snart? ropade hon. Jag längtar så
rysligt efter att få se och tala med min fästman.
Strax därpå lät hon genom åtbörder grefvinnan förstå, att
någon, som tvifvelsutan spelat lyssnare, nu där ute smög förbi dörren.
Nu först förstod Lilly, hvarför den kloka Greta skenbart utan
vidare förklarat sig villig att gå in på det uppstälda vilkoret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
