Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 23. Häktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
past hade hon gjort det, när en tämligen hård knackning hördes på
fönsterrutan.
Då utstötte kvinnan af förskräckelse ett högt skri.
— Pappa, nu ä’ de häf igen, klagade flickan och klängde sig
så hårdt fast vid fadern, som ville hon beskydda, som ville hon
med sina barnaarmar rädda honom från den hotande ofärden.
Men olyckan är snabbfotad.
— Hvem där? sporde Mattsson, i det han hastigt reste sig
upp och gick till fönstret.
— Vi vilja tala med er, Mattsson, svarade en röst utifrån.
— Kom då bara in! Ni ser ju, att jag är hemma, och dörren
står öppen.
Redan i samma ögonblick öppnades dörren:
Den andre drängen hade betjänat sig af tillfället, då kamraten
talade med Mattsson genom fönstret, för att fort intränga i huset.
Han gjorde det för att förekomma tjufskytten och beröfva
honom tillfälle att möjligen göra bruk af sina vapen.
Bakom drängen visade sig fjärdingsmannen, hvilken redan
förut blifvit underrättad och nu infunnit sig.
— I lagens namn häkta vi er, Mattsson, sade
fjärdingsmannen och närmade sig hastigt den tilltalade samt lade till bekräftelse
på sina ord sin hand på hans axel.
— Åh, så fort går det väl inte heller, svarade Mattsson i en
ton af dystert allvar.
— Herre Gud, min man har ju ingenting ondt gjort, tillade
hustrun. Han har varit på gästgifvargården. Här ser ni pängarna
och smörgåsarna, som han med fiolspel och sång ärligt förtjänat.
— Vi ha inte att tala med er utan med er man, förklarade
fjärdingsmannen. Bäst vore nog, om ni tills vidare lämnade oss
ensamma med er man.
— Nej, där min man är, där har äfven jag rätt att vara,
invände kvinnan. Ni har förklarat min gode Wilhelm häktad, och
följaktligen måste jag äfven veta hvad han skall ha förbrutit.
— Han är i första rummet en tjufskytt.
— Det får man allt lof att bevisa först, sade Mattsson.
— Här ligger ju reaan ett bevis.
— Så-å. Hvar då?
En af drängarna gick fram till bordet, på hvilket fiollådan stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
